Drefvet satte sig ner för ett snack med turnéaktuella Thomas Stenström, ett snack som landade i hur någonting fel ibland kan bli väldigt rätt, om att repa är grymt överskattat och hur han fortfarande är livrädd för att det inte ska komma någon publik på spelningarna.
Och så var det det där med orden på hans gravsten.

Hur många stopp blev det på föregående Fulkulturné?
-Oj oj oj, hundra tror jag vi lyckades komma upp i..nåt sånt. 3704 mil var det iallafall, det räknade vi ut. I en liten minibuss.

Om man nu utgår från den. Vad tar man med sig från en sån turné?
– Framförallt så tar man med sig ett sjukt ihopspelat band och ett tajt gäng. Det hade lätt kunnat varit tvärtom, att man hade hatat varandra, men faktiskt så är det ju så att vi gillar varann väldigt mycket.
För mig är det ju enda chansen att få göra så mycket, så man känner att man blir bra på det.
Och komma över den där osynliga gränsen, som man egentligen inte fattat att man kommit över förrän man gjort det.
Det märks ju verkligen nu när vi ställer oss på en scen tillsammans, just det gänget som gjorde alla dom spelningarna.

Det är inte lika lång startsträcka nu kanske?
– Det finns ingen startsträcka. Det händer med en gång, så det är ju väldigt inspirerande och kul. Nu kan man inte längre kontrollera det, utan det bara händer av sig självt. Det är väl den största skillnaden. Och det man tar med sig från hela grejen.
Och sen ska jag försöka..det gick så fort förra gången..så om jag ska vara ärlig så gick det lite för fort ibland.
Så jag ska försöka ta tillvara på den här turnén, varje spelning man gör så man kommer ihåg allt och är lite försiktig mot sig själv så man orkar med.

Du har många år kvar.
– Ja jag hoppas det

Har man någon speciell utvärdering? Sitter man ner och snackar eller är det bara tack och hej till nästa turné?

– Utvärderar gör man ju konstant hela tiden efter varje spelning. Så kriteriet för att vara med i ”mitt” band är att man inte bara ska bränna av en spelning, utan det viktigaste är att man ska bli bättre, och att det inte ska vara nåt jävla jobb, utan det är ju värsta privilegiet att få åka runt och göra den här grejen. Och det är alla som är med medvetna om och tycker likadant.
När man bara har sånt folk med, där alla bara vill bli bättre så sker utvärderingen hela tiden.
Det flyger kritik från alla håll och kanter hela tiden.

Sen förra turnén så har du släppt en ny skiva, hur mycket av en framtida turné finns med när man befinner sig i studion och jobbar med skivan?

– I mitt fall så är det ju det jag kan. Det är ju min pay-off, egentligen den största anledningen till att jag håller på med det här, att jag vill åka och spela livemusik. Just i själva skrivandeprocessen så finns den tanken kanske inte med så mycket, då vill jag bara sätta plåster på massa tankar med musik, men efter det så när man spelar in så finns det ju VERKLIGEN i bakhuvuet hela tiden att det här kommer bli fett live. Så det finns alltid med.

Finns liveshowen med i tankarna under själva produktionen?

– Jo så är det eller så vet man att såhär gör vi på skivan och så vet man att såhär kommer jag göra live, att det blir grymmare.
Att man har det i bakhuvudet hela tiden så det behöver inte vara bestämt så att man spelar in det så på skiva, men man tänker på det, att t.ex den här låten kommer vara grym att öppna med eller så.. Så det sitter ihop men det är också väldigt separerat, hade man gjort som på konserterna så hade det blivit jävligt långa låtar, så man får tänka lite så också, vad som är bäst för låten.

Att ta hand om idén på bästa sätt.

Hur mycket hinner man justera och trimma låtarna under brinnande turné?

– Vi är ju i en symbios allihopa så det faller sig naturligt. Det man ska göra i replokalen, det funkar aldrig live sen. Det händer bara nånting då, och då är det viktigt att man plockar upp det då. Och om det blir något fel, det blir ju alltid fel och så blir det fetare och så ändrar man på det. Det är det jag säger varje gång vi går ut innan spelningen, att nu går vi ut och gör fel. Det är ju livemusik, det ska hända saker, annars hade vi bara kunnat trycka på en play-knapp. Man ändrar hela tiden och oftast utifrån att nån ”spelar fel”.

Det är en ganska förlåtande miljö låter det som?
-Ja alltså så länge man tar det på blodigt allvar så är det en förlåtande miljö.

Så länge alla spelar med hjärtat så får det hända vad som helst.

Hur går man vidare med det? Från ett fel till en del av setet?

– Du missade den grejen där, det var ju fett, men kom ni ihåg vad vi gjorde för att lösa den grejen? Vad bra DET blev.
Så nästa gång gör vi så som vi gjorde efteråt, men den gör som den ska göra och så blir det dubbelt så bra.
Oftast är det så, varje konsert är det nåt som händer.

Repar ni mellan spelningarna?

– Nej. Jag hatar att repa faktiskt. Det är överskattat.

Om man litar på dom man har med sig, att dom kan sina grejer. Speciellt när man har ett så ihoplirat gäng så ska man inte förstöra den där grejen genom att spela sönder sakerna mellan.

Är det samma banduppsättning på den här turnén?

– Ja det är i stort sett samma. Vi känner varann nu kan man säga.

Vad vill du att publiken ska bära med sig när de lämnar en Thomas Stenström-spelning?

– Den där frågan får jag ofta, jag har tänkt mycket på det. Lite som att vad vill du att det ska stå på din gravsten,

”Han levde för natten men dog på en vacker dag”.

Men jag vill bara att folk ska minnas spelningen. Sen om dom minns den med ilska med glädje eller med sorg, jag vill bara att de ska minnas och att få folk att göra det är att det ska skava, det ska hända oväntade och läskiga saker.
Jag vill väl att folk ska gå därifrån och, ojdå vad var det jag nyss såg?
Så minns dom det.

Jag kom ihåg när vi pratade om Fulkultur-skivan. Då sa du att du inte bryr dig om vad folk tycker, bara de tycker något.

– Det är fortfarande så. Det är ju så mycket bättre med reaktioner än med likgiltighet. Det är det värsta som finns. Det kommer nog alltid vara mitt största mål när jag håller på med kreativa grejer.
Det kan kännas läskigt för mig också, att jag måste utmana mig själv hela tiden.

Varje spelning är ju som en första dag på nytt jobb.

– Det är exakt det som är tanken

Ni har kuskat land och rike runt, du har spelat dina låtar för massa publik under en massa kvällar. Jag såg på en Leonard Cohen-dokumentär där han pratade om att ”förlora kontakten” med vissa av sina låtar. Att man inte riktigt har kvar känslan i låten. Kan det kännas igen?

– Verkligen! Sånt där kan hända hela tiden, och om man visste svaret på hur man får bort det.
Jag brukar bara pausa då, det är som en polare, att man är trött på nån.
Man har hängt med nån för mycket och man kan allt det här jävla starkölsflamset.
Då får man hänga med nån annan polare nästa kväll. Man får ta en liten paus.

Men det kommer alltid tillbaka tycker jag, det är en väldigt häftig känsla när det lyckas göra det.
I mitt fall handlar det ibland bara om att ändra kostym på dom, göra det på ett annat sätt, typ spela ett annat instrument eller sjunga på ett annat sätt. Jag har många låtar från min första skiva som är väldigt Thomas-16 år, och de låtarna har kommit och gått, men nu tycker jag det är grejer som är väldigt raka som jag kan hitta tillbaka till.

Att de har ändrat kropp och vuxit för sig själva. Det är väl klart att det blir lite så när man skriver som jag gör, som jag alltid har gjort, sen jag var liten grabb, för att lösa mina egna problem.
Så är det väl klart, att om jag skrev om en tjej som var dum mot mig när jag var sexton eller när jag var ett deppigt skilsmässobarn när jag var fjorton bast så är det klart att det kan vara svårt att relatera till ibland, men på nåt konstigt sätt så kommer det snabbt tillbaks och det är nästan häftigare än när man skrev låtarna. När det väl händer.

Norrköping och Uppsala i helgen. Hinner ni stanna upp och andas in den lokala luften eller är det bara in spela och iväg till nästa stad?

– Nu gör vi faktiskt verkligen det. Nu har vi en buss med sängar i, så nu kommer vi på morgonen, nu hinner man stanna i stan och göra saker och det är ju sjukt grymt. Och just Norrköping, jag har haft många spelningar i ett tidigt skede i den stan, med mina skivor.
Så det är nån speciell grej där. Man är lite mer på tårna helt enkelt, så det ska bli skitkul. Givetvis ska Uppsala bli grymt kul också. Turnén hittills har varit långt över förväntan.

Det har varit helt befängt bra, väldigt mycket folk.

Det är ju bra för mitt självförtroende. Det är det man är rädd för, att det inte ska komma nåt folk.
Den dagen jag inte har den känslan, att man inte ska ta det för givet, det gör också att jag anstränger mig jättemycket, för att det ska komma folk och att de ska få en bra kväll. Det där sitter i arbetarklass-mentaliteten på nåt sätt, att man är väldigt nervös för det där. Men hittills har folk verkligen överraskat mig. Och hoppas att det blir så i helgen också.

Vad har publiken att vänta sig?

– Det är ju då en snubbe som precis har släppt tre skivor och är väldigt pepp på att ha så mycket musik att spela.
Jag har också hittat hem känner jag på ett annat sätt vad gäller vad jag skriver om.
Det känns som viktigare än någonsin på nåt sätt, dom här texterna.
Att jag vågat skriva om saker som betyder väldigt mycket, det har det gjort innan också, men det känns råare nu på nåt sätt.
Jag vet ju inte vad som händer, det är det som är charmen, en överraskning.
Att man inte tänker på nåt utan man bara gör saker.

Dom bra spelningarna om folk frågar mig så minns jag inget av vad jag sa, dom dåliga spelningarna så vet jag precis vilka som stod och vilka blickar nån gav mig.
Men det blir mindre och mindre sånt, det känns mer och mer så att jag lyckas komma in i zonen snabbt.

När man andas samma luft som publiken, när alla är DÄR, på samma frekvens, det är då det händer grejer som..man står bara där..man gör saker, som om kroppen gör det själv. DET är en bra spelning.
Vissa gånger kanske det blir mycket mellansnack som känns grymt och ibland säger man ingenting men det känns ändå asnice. Det är när man rullar in rätt på samma energinivå som publiken har.

Tricket är ju att bara släppa garden och låta musiken göra jobbet.

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras