Hurula
Popaganda
2014-08-30

Det fräsigaste med Hurulas propaganda på Popaganda?

Att självaste Thåström finns i publiken förstås.

JockeThåOch jag skulle bli väldigt förvånad om den legendariske mannen inte finner någon form av tillfredsställelse i det han får se. Den forne Masshysteri-sångaren Robert Hurula förvaltar nämligen arvet efter Ebba Grön väldigt väl.

Den poppiga punken, vars tydliga likheter med Florence Valentin också måste nämnas, har naturligtvis sina tentakler djupt nedstuckna i den mylla som en gång grundlades i Rågsved och scenenergin är densamma. Hurula sparar inte på något utan kastar sig hämningslöst fram och tillbaka på scenen de stunder han inte tvingas stå fixerad vid mikrofonen.

Det är punk och det är pop på samma gång. Med gnista och glöd. Med engagemang och ilska.

Att någon form av försök till agiterande mellansnack med anledning av den fördjävliga nazistdemonstrationen som nyss gått av stapeln i huvudstaden faller platt kan man ta när musiken talar så starkt.

Stockholm brinner och 22 är låtar som publiken älskar och när Robert Hurula gräver i sin egen historia och serverar Masshysteri-dängan Dom kan inte höra musiken blir det storstämning nere på gräsmattan.

Det behöver inte vara svårare än så. På en festival som annars till stor del domineras av ihärdigt basdunder och backtracks är det befriande med ett band som fullständigt chosefritt kliver upp och bara låter ylande gitarrer och ilskna texter tala.

Kanske blev rent av självaste Thåström lite nostalgisk?

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras