Thåström
Postbahnhof, Berlin
2015-07-05

Det är årets varmaste dag hittills då vi återigen får nöjet att uppleva sveriges största rockpoet Joakim Thåström live, in concert i Berlin. Precis som för tre år sedan är platsen Postbahnhof, ett par hundra meter ifrån den längsta bevarade delen av den ökända muren. Enda skillnaden är att vi nu uppgraderats till det betydligt större rummet i den gamla forna postbyggnaden. Majoriteten av klientelet är tveklöst exilsvenskar samt för dagen tillresta landsmän men även några tyska stämmor höres i mängden. Själv är jag glad över att vi får uppleva Thåström utanför skandinaviens gränser men att det vilar en ”Berlinsk” aura över hans musik och texter är tydligt och delar av nyaste albumet ”Den morronen” spelades även in i den legendariska Hansa Tonstudio, så speciellt långsökt är kopplingen inte.

Hettan är olidlig då det rutinerade bandet bestående av Niklas Hellberg, Ulf Ivarsson, Pelle Ossler och Anders Hernestam äntligen intar scenen trettio minuter efter utsatt tid, följda av den vitklädda sångaren. Alltid va på väg inleder spelningen som snabbt ångar igång och fortsätter med den livligare Höghussång. Låtvalen kommer till största delen ifrån de två senaste alstren ”Beväpna dig med vingar” och ”Den morronen” men vi bjuds på väl utvalda låtskatter från samtliga album sedan 1999 års ”Det är ni som e dom konstiga, det är jag som e normal”, samt en gnutta Imperiet.

Konserten igenom vankar Thåström fram och tillbaka, gestikulerar och viftar med armar, händer och fingrar så som han brukar. Allt till en bländande och exploderande bakgrund av spotlights och stroboskopljus. Ljusshowen är imponerande och ljudet likaså. Det är lätt att fokus enbart hamnar på frontmannen men bandet som enhet utgör ett väloljat maskineri som suggestivt tuggar på i gränslandet mellan industriell karghet och nostalgiska kärleksförklaringar. Samarkanda bjuder oss på vacker lågmäldhet, Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce på sällan skådad intensitet, Rock ‘n’ roll e död på stöddigt, rebelliskt ös och en mäktig Kort biografi med litet testamente på en resa in i textförfattarens inre, där varje ord skulle kunna tett sig banalt men är skrivet och framfört med en sådan närvaro och fingertoppskänsla att det blir ljuv poesi. Inlevelsen är total och vad vi ser och hör är en sann artist som fortfarande brinner för det han gör. Samspelet med publiken är minimalt men vad gör det då utdelningen är maximal.

Bandet går av scenen men kommer föga förvånande tillbaka och framför en magisk version av Fanfanfan som gör det svårt att hålla känslorna i schack. Redan här hade de kunnat tacka för sig och kommit undan med det men vi får även en skarpladdad Släpp aldrig in dom som verkligen slår fast vilket fantastiskt rockband Thåström anno 2015 är tillsammans med sina vapendragare. Ner mot terminalen väver ihop upplevelsen i en orange rökdimma och är en mycket värdig avslutning på en fin kväll. Tack Thåström, du blir bara bättre med åren.

Thåström, Postbahnhof, Berlin 2015-07-05

1 Alltid va på väg
2 Höghussång
3 Slickar i mig det sista
4 Dansbandssångaren
5 Jag är en idiot
6 Beväpna dig med vingar
7 Samarkanda
8 Kom med mig
9 Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
10 En vacker död stad
11 S:t Ana katedral
12 Rock ‘n’ roll e död
13 Kort biografi med litet testamente

Extranummer

14 Fanfanfan
15 Släpp aldrig in dom
16 Ner mot terminalen

Om skribenten

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras