När man tänker på 1994 så drar tankarna genast iväg till en väldigt varm sommar och ett svenskt fotbollslandslag som fick en bronsmedalj att skina som guld.

Det är allmänbildning. Vad som däremot kanske inte är lika självklart för alla är att 1994 var ett helt fantastiskt musikår. Det släpptes plattor (ja riktiga skivor som man gick till en speciell affär och köpte) som än idag räknas som odödliga. Stilbildande och föregångare för flera generationers musikskapande.

Det skulle ta mig en hel vecka att göra en riktigt rättvis lista, visst fattas det guldkorn i drivor, visst saknas både artister och låtar som formade året. Men se det här lite som en introduktion till det fantastiska musikåret 1994.

När grungen från Seattle mötte britpopen från England. När den elektroniska musiken gjorde allt större väsen av sig. När hiphopen fick komma in i finrummet. När Johnny Cash tog hjälp av producent-gurun Rick Rubin. När punken (om än i snällare version) återuppstod med hjälp av Green Day och i viss mån The Offspring. När två bröder satte Manchester på musik-kartan efter att ha varit borta ett par år.

Jag fattade det inte riktigt då, mitt fjortonåriga jag var upptagen med att upptäcka andra saker. Men nu, tjugo år senare, lite klokare, lite visare, lite längre, lika tunn, men väldigt mycket mer inlyssnad så ligger jag här och guppar i svallvågor från ett vansinnigt fint musikår. Och det låter alldeles fantastiskt bra.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras