Jag har alltid haft svårt att höra orden till musiken, för mig är och kommer musik alltid att handla om det ordlösa: det sublima och det tonalt förmedlade – det handlar om att röra om känslor. Mina känslor.

I vissa fall hör jag orden, refränger brukar vara ett typexempel på delar av en låt där det är som upplagt för att jag ska höra. I vissa andra fall imiterar jag orden, gör om dem till ord eller läten som jag tycker passar in. Musik för mig kan vara väldigt personligt lika mycket som det kan vara kollektivt och socialt – får jag välja väljer jag alla gånger att på egen hand få utforska det innersta i musiken, och således det innersta i mina känslor, gärna i form av en resa. Bokstavligt talat.

Jag är en Stormwalker (icke att förknippa med han Skywalker, det är någon helt annan), jag tycker om att röra mig över långa sträckor med ett ständigt närvarande soundtrack i öronen. Gärna i riktigt stökigt väder. Bitande kyla, dånande storm, ösande regn eller kompakt mörker, allt som förstärker känslan av att vara den sista och enda människan på jorden. Visst är de mäktigt med en begynnande gryning, en rodnande solnedgång eller en klar och tydlig stjärnhimmel också, men det får mig inte att känna mig riktigt lika närvarande som när det vankas storm. Kläder efter väder och Stormwalking-listanSpotify – sedan är det bara att börja promenera, cykla, åka bil, buss eller tåg, vad som helst: resan är viktigare än destinationen.

Listan ja, många av låtarna på Stormwalking-listan är långsamma låtar, allvarsamma. Jag tycker om kontrasten, att det stormar runt omkring men inuti går allt långsamt och är allvarligt. Sedan finns det givetvis med några rackarökare också, vad vore en storm utan lite energi? Många av låtarna är ordlösa, då behöver jag inte ens fundera på att försöka lyssna efter lyriken, istället kan jag helt koncentrera mig på rytmer, dynamik och kontrast. På något sätt är det som att jag då laddar låtarna med känslokapital – de stora känslor jag upplever när jag rör mig i min storm laddar låtarna, sugs in på något sätt. Det rådande känslotillståndet förstärks till en början, är jag glad, ledsen, bekymrad, upprymd eller bara lugn förstärks allt tiofalt, men när jag kommer hem igen är känslorna borta. Processen är klar, känslorna är behandlade och överförda till playlisten (i väntan på nästa resa).

Att vara en Stormwalker är som att vara sin egen terapeut och psykolog, med skillnaden att inga ord behövs. Öppna upp, ladda ur, stäng igen och sedan är allt klart. Att man sedan oftast får motion och frisk luft är bara en bonus, vägen till välbefinnande går genom en hälsosam kropp eller hur? Så, hur gör du själv? Är du också något av en Stormwalker eller består din storm av något helt annat?

Om skribenten

Christian Stenbacke

Teoretisk filosof, ordbehandlare, lärare - i den ordningen.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras