”Ni kanske kan vara förband till mitt funkband någon gång.”

Vi släcker våra cigaretter och går in på baren igen. Tanken hänger kvar. Förband. Till hans nystartade funkband.
Vad roligt tänker vi. NOT.
Vem tror han att han är? tänker vi.
Idiot.
Men han är inte ensam. Under våra år som band har vi tyvärr stött på en del män som gärna vill prata med oss, berätta om sina liv, sin musik och diverse saker de stör sig på. Eller så kommer de med smarta tips och tricks, och ÅH vad vi älskar tips och tricks om hur man spelar i band.
Förband. Till hans funkband.
Idiot.

2018 hade vi vår första riktiga spelning på Plan B. Klara hade spelat trummor i en vecka och Matilda kom med flyget från Dublin någon timme innan giget började. Det var vi och två andra band.
Ett stockholmsband som vi inte nämner vid namn just nu. Backstage fanns det öl i ett kylskåp.
Bra, tänkte vi, den dricker vi. Snabbt, som man gärna gör när man ska ha sitt första gig och är lagom nervös.
Det onämnda stockholmsbandet hade releasefest för sin nya låt eller skiva eller någonting men var inte på plats mer än under sitt eget gig. Vi tänkte att de nog drack öl på egen hand, tills en i bandet plötsligt dök upp och ville ha av backstage-ölen. “Den är slut”, sa vi urskuldrande “men du kan säkert be om mer i baren”, varpå bandmedlemmen surt svarade “jag ska säga att Spader Kung har druckit upp ALL öl backstage” och stegade iväg med uppsynen av en tjurig femåring. You snooze you lose, skyll dig själv!!! tänkte vi.
Idiot.

Sen gick vi alla hem och grät. Inte för att den sura stockholmskillen var elak, vi var bara utmattade och fulla.
Vi drack ju en del öl den kvällen, all öl kanske någon skulle säga!!!
Idiot.
Men det blev ju bra sen.

Det senaste året har vi börjat bli tillfrågade om vi vill vara dj:s på olika tillställningar. Kul, tänker vi.
Få visa all musik vi tycker om, såsom Akon och Masshysteri och Pink Champagne och Lordi.
De danssugna dansar och de med dålig musiksmak går förhoppningsvis därifrån. Perfekt.
Under ett dj-gig i Malmö nu i vintras hade vi hela dansgolvet virade runt vårt smutsiga gemensamma lillfinger. Fjortis-hits och rockklassiker avlöste varandra och vi tänkte att vi nog är världens bästa djs.
Efteråt fick vi höra av en vän att ställets hus-dj sagt till henne att han “kanske ska lära Spader Kung att dja, man kan faktiskt inte spela crazy frog på klubb.”
Idiot, tänkte vi. Kan man visst.

Och det är väl egentligen hela kontentan med Spader Kung – vi gör lite vad vi vill.
Om folk inte tycker om det så är de idioter, tänker vi.