Sommarplågor
Henrik Jönsson & Anders Rayner
Roos & Tegnér

”Låtar och fenomen från 80, 90 och 00-talet som vi älskar att hata och hatar att älska!”

Sloganen för boken är ungefär lika genial som idén att skriva en bok om just sommarplågor. Låtarna som kommer som från ingenstans och exploderar i det allmänna medvetandet under årets varmaste månader. Låtarna som varje sommar får dansgolv att svänga, stränder att gunga och grillkvällar att smaka mer än bara rosé och flintastek.

Alla (ja, ALLA) har dansat loss till Macarena eller hånglat till Bailando. De klämkäcka melodierna som sätter sig som häftmassa i skallen och påverkar hela semestern är ett fenomen som alla är medvetna om. Ett fenomen som vi älskar att hata och hatar att vi älskar.

Så visst är det genialt att tillägna en hel bok åt just sommarplågor.

Och jag älskar konceptet.

plagbokFörfattarduon Henrik Jönsson och Anders Rayner antar inte något allvetarperspektiv eller belägger sin text med någon form av vetenskaplig ambition. Istället försöker de ta hela konceptet med en klackspark värdig lättsamheten i de klistriga låtar de skildrar.

På gott och på ont.

Författarna har en typiskt klämmig jargong. Ett påtvingat sätt som om de prompt känner sig tvingade att vara roliga i var och varannan mening. Det blir ett lite för hårt klacksparkande bitvis.

Jönsson och Rayner lider nämligen av ett klart problem. Lite för ofta känns det som att de försöker vara lustiga i onödan och att de balanserar alldeles för tätt inpå gränsen till att vara det på andras bekostnad. Då tangerar de gränsen till att det bara blir plumpt.

I många fall tar herrarna nämligen upp specifika låtar för att sedan ägna sig åt något helt annat babbligt resonemang som bara finns till för att de ska få känna sig putslustiga. Då känns det som slöseri med både deras och läsarens tid.

Men, och det är ett viktigt men, långa stunder är författarna faktiskt riktigt kul.

”Sommarplågor” är proppad med finurliga samhällsskildringar och igenkännande blinkningar. Jönsson och Rayner lyckas rama in tidseror och specifika låtar med många klockrena poänger.

Över hundra låtar (samtliga utom en hör ni i playlisten bifogad den här texten) från 1989 och fram till 2013 avhandlas och författarna missar inte att släpa fram de givna plågorna ur arkiven. Det är en glädjande samling låtar som man minns, återupptäcker och verkligen älskar att hata. Ni vet Basshunter, Lou Bega, Aqua, Las Ketchup, Dr Bombay…the list goes on.

Som lättsam strandläsning kommer ”Sommarplågor” fungera alldeles utmärkt, men även om jag uppskattar att texten inte blir för tung hade jag uppskattat om författarna faktiskt bemödat sig med att gå lite mer på djupet och berättat lite mer om själva låtarna än att bara använda dem som ursäkter för att stapla komiska poänger på varandra.

I slutändan känns den här boken nämligen som en anledning för herrarna att vara putslustiga snarare än ett ambitiöst försök att lyfta fram och belysa låtarna som fenomen.

 

Varsågoda, 103 sommarplågor att älska och hata om vartannat.

 

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras