Idag släpps biljetterna till Madonnas första Stockholmsspelning någonsin. Det kommer naturligtvis bli rusning och i november väntar en storslagen show. En sån där som man ”måste” se.

Det finns ett par storheter på konsertscenen som tillhör en exklusiv skara man, för att tala i svennebanan-termer ”måste” ha sett innan man stämplar ut. Jag tänker på celebriteter som Metallica, Iron Maiden, Rolling Stones, U2 och…Madonna.

Personligen känner jag att jag sett i stort sett alla band som på ett djupare plan betytt någonting för mig och formandet av min musiksmak (ja, utom Red Hot Chili Peppers då, jag grämer mig dagligen över att inte ha lyckats pricka av gänget medan de fortfarande stod på någon form av kreativ högpunkt). Bland dem finns bara några av de där dinosaurierna.

Metallica och Iron Maiden prickade jag av förra sommaren, mest för formens skull. De förstnämnda med en positiv eftersmak, de senare med bifallet en axelryckning och en gäspning på sin höjd. Rolling Stones och U2 får mig inte att känna någonting. Jag kan vara utan. Storheter eller ej. Det lockar inte.

Men så har vi det här med Madonna. Med spektaklet Madonna.

Rent musikaliskt tillhör hon inte de stora för min personliga utveckling. Jag är en total Madonna-novis.

Sätter någon på en partyplaylist med Like a Prayer, Like a Virgin, Material Girl, Frozen eller Don’t Cry For Me Argentina är det klart att jag nynnar med (och förmodligen kan varenda ord, det är ju allmängiltig allmänbildning), men annars är det blankt. Jag har inte hängt med genom hennes karriär. Aldrig grävt så djupt som man kanske borde.

Ändå sitter jag här med ett ivrigt sug i magen inför biljettsläppet, ni kan köpa era biljetter här, och förväntar mig att Tele2 Arena ska sälja slut med en smäll och att jag kommer att vara där i november.

För Madonna är ju så mycket mer än bara en musikkarriär och en fantastisk artist. Hon är ett fenomen som man inte kommer undan ens om man försöker. Snart 60 år gammal och fortfarande kanske den mest relevanta i musikvärlden. Oavsett om man kan hennes diskografi eller inte.

Som vilken svennebanan som helst känner jag därför att jag ”måste” se Madonna.

Och jag är grymt nöjd med det.

 

 

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg