Mest punk 2014? Att en Snutjävel-tischa exponerades på bästa sändningstid i ett av vår tids mest uppskattade helgunderhållningsprogram kanske? Gott så. Drefvet gav pennan till Rka Avskum från det ihärdiga punkbandet för att sammanfatta de tolv månader som passerat. 
Idag publicerar vi hans upplevelse av det gångna året.

Sammanfatta musikåret 2014?!

Ja, va fan vet jag om musik? Och vad vet jag om 2014??
Om jag någonsin haft någon trovärdighet inom den svenska punkscenen kommer den vara som bortblåst efter det här. Men va fan, jag är inte den som är den…

Ja, egentligen ingen bra start på året. I vintras bodde jag fortfarande på Gotland, och i motsats från vad man ser på TV (läs ”Så mycket bättre”) så kommer det inte jättemycket intressant, musikaliskt sett i alla fall, därifrån. Speciellt inte om man gillar punk. Rock? Ja, då kan man kolla in Tunga Moln.
Så vintern tillbringades mest i garaget tillsammans med Bullets ”Bite the bullet” och Stick & Brinns ”Håll Käften, Knäpp Västen, Köp Kir för resten” på repeat. Kanske inte så nya grejer men Gotland ligger som sagt jävligt långt bort.

Så framåt vårkanten var det dags att flytta tillbaka till ”Swärje”.
Jag känner mig vuxen och alldeles för gammal. Mycket tid har gått åt till flytt och nytt jobb. Från min nya hemstad Norrköping kommer dock punkhjältarna Din Skevf som också snurrat en hel del på skivspelaren. ”Man måste vara galen för att kunna va normal” är en jävligt bra platta och den har helt klart gjort skillnad för mig 2014. Även ifall den kom redan 2012.

Äntligen sommar och fastlandet ligger framför ett välpolerat framhjul. Ja, hojfester brukar kanske inte vara kända som det bästa stället att kolla schysta punkband men skam den som ger sig.
På ”Hang em´high #1” i Enköping lirade såväl John Chopper Harris, Five Finger Discount, The Tlark, och våra kära replokalsgrannar, The Liptones.
Mycket cred till LYNCHMEN & Hi-REVS CC. för de bokningarna.
Väntar men spänning på nästa års bokningar…

Så va hände sen då? Jo, Undertakers och Bastardized bjöd till fest, eller ja, röjarskiva, på Broby festplats i skogen mellan Nyköping och Katrineholm.
Astrolites värmde upp en redan varm och törstig publik och The Beast gick direkt på knockout. Faaan va bra rent ut sagt. Ett band som på riktigt vet vad de pysslar med och en publik som kan röja röven av vilken träskoraggare och nitpunkare som helst.
2015 lirar Bombshell Rocks och Topplock på redan nämnda fest. Boka, boka, boka! 13 juni.

I övrigt…
snutrov1Vid en sommarfest i Norrköping dök The Old Spares upp/ner med sin van-buss och bjöd på en bejublad spelning med sin garage blues-punk.
På en annat ett hoj-partaj i Motala stötte jag ihop med Jerker från Rövsvett. Vi hade sköj och jag tror att Jerry Prütz spelade med något band men minnet är suddigt.
Norrköpings Hardcore bjöd upp till dans 16 november. Hyfsat unga, arga och lokala Miles Ahead, föll mig i smaken. Även GIVE (USA) & Free Will (UK) spelade och gjorde denna kalla novembersöndag till en av höstens varmare.

2014 går i min bok inte till historien som året som sparkade mest stjärt i hen-minne. Spontant känns det som scenen hamnat lite i ett vakum. De gamla är för gamla de unga för unga och inget nytt händer. Stilett? Nä. Riktigt synd, men tyvärr inget som skakade om min gråa vardag.
Tack vare f*kebook-sidor som Sörling’s ”Turist i tillvaron” har jag fått lite in-put. För att inte tala om Lukinzine’s gedigna och imponerande arbete. Kör Hårt!
I mainstreamandans namn kanske ändå Foo Fighters tv-serie/album ”Sonic highways ” bör nämnas. Om inte annat mycket historia där.

Ja, och Snutjävel då? Ja, jo, vi har repat ett par gånger under året och i studion på fritidsgården jag arbetar på spelas det vid sena kvällar in små snuttar av en refräng/vers eller intro.
Vi har sparkat igång vår egen web-kiosk igen och kränger kepsar och t-shirts till mången fåfäng ungdom/gamling. Så ”bandet som är mer kända för sina kepsar än sin musik” vägrar att ge upp. Livet rullar på i minst 220 knyck. När vi drog igång bandet 2004 gick Fidde fortfarande på gymnasiet. Nu är han farsa och precis som jag, villaägare. Va fan liksom? Va hände??

snutantellEn lördagskväll i november går telefonen helt plötsligt tokvarm. Halva stenhårda rocksverige verkar sitta hemma och titta på TV när Love Antell ”bränner av” Kajsa Grytts gamla örhänge Dunkar varmt iförd en Snutjävel tissscha han fick av mig 2008. Ja, vad ska man säga. Coolt att han sparat den. Dessutom, ”rockers” är inte så hårda som man tror när ”taco-nerven” kommer i kläm.

Så vad tror vi/jag om 2015 då? Ja, när jag surfade runt på modeflugan kallad Internet för att sätta ihop denna krönika upptäckte jag ju att Bombshell Rocks verkar kastat ur sig en ny platta. Helt missat. Sorry. Vid snabblyssning av Without destination har jag svårt att hålla benen i styr. Måste skaffa plattan, eller kanske kapitulera inför faktum och skaffa Spotify… bara en sån sak. Vuxet värre eller? Å sen då? Ja, Kabbe från Sista Skriket sa en gång att Snutjävel spelar ”raggar-käng”. Hyfsat smal genre, men visst. 2015 kanske blir raggar-kängens år?

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg