Den 8 april spelar de på Riche men första gången jag hörde Any Exit var i ett youtube-klipp för över ett år sedan. Under hela låten riktas kameran mot sångerskan Erica Bjuremarks ansikte. Men hon syns knappt. En kastad skugga träffar henne rakt i ansiktet och vinner mot det flämtande ljuset som hon annars omges av. Man behöver inte se henne. Hon behöver inte göra några poser. När hon med sin instängda inlevelse sjunger om att det finns plats för så mycket mer och när hon ställer frågan vad som får dig att fortsätta andas behöver jag inget annat än skuggor och flämtande ljus. Men det tog ett tag att komma på varför det stillsamma youtube-klippet fick mig att trycka på spela igen under en hel kväll som blev en hel natt.

 

Ni vet när man lyssnar på riktigt svår och grötig jazz. Eller klassisk musik. Och man typ börjar fundera på vad det gröna på sour cream-chipsen egentligen är – man zonar ut. Visst är det superballt att Beethoven kunde göra allt det där han gjorde när han var döv – men mest känner man ju: ehh. Och så plötsligt dyker det där oväntade partiet av ett stycke upp. Toner som man aldrig var beredd på att få höra tillsammans sätter sig som knivar i bröstet. All sour cream i världen försvinner. Men bara för ett par sekunder – sen är tonerna borta och kommer aldrig tillbaka. Så klart att det går att spola tillbaka – men det låter aldrig lika samma när man spelar upp favoritpartiet för sig själv. Det måste komma med sin helhet. Sin kontext. Allt innan och allt efter.

Då trycker jag på spela igen, sen väntar jag – och jag vet att det gäller att vara med – helt plötsligt är det över.
Lite som med kärlek. För inte tänker man att man ska bli kär när man står och tänker på chips. Men det händer. Hur länge det varar är visserligen omöjligt att svara på – men när det är över går det inte att spola tillbaka. Man måste ta allt från början igen. Allt innan och allt efter.

Any Exit har det här. Jag tänker aldrig på kryddor men helt plötsligt händer något. En mening, en stämma. Någonting av något. Alla förutsättningar försvinner och jag vill höra igen.
igen
igen
igen

Om du inte tror mig. Lyssna. Börja med klippen. Det var där i skuggorna och i det flämtande i ljuset från kyrkan som Any Exit spelade in sin första skiva som nu ligger och väntar på att få komma ut till allas öron. En retande dubbelsingel finns på Spotify.
Bandet kommer också att fira dubbelsingel på Riche i Stockholm den 8 april kl.19.30. Hela spelningen kommer dessutom att streamas på bandets youtube-kanal: 

 

Any Exit om att hitta rätt

2010 tog Any Exit ett första sökande steg mot att hitta rätt förutsättningar för att spela in sin musik. Men den stora salen i Stockholm kändes fel. Trion med blodet i Östergötland men som numera bor i huvudstaden, bytte strategi och gick in i en sån där fin studio.
– Det blev för cleant, för opersonligt och stressande, säger Erica Bjuremark.
Tredje försöket blev något helt annat. Bortanför stora salar och fina studios ligger alltid en källare. Där hittade bandet känslan men ett klaustrofobiskt tryck blev ohållbart och inspelningen av en hel skiva sköts upp igen.
– Vi bestämde oss för att vi måste komma på vilka förutsättningar vi och musiken egentligen kräver för att vi ska kunna göra vårt bästa. Och med våra erfarenheter kom vi fram till att kyrkan var en bra plats. En fin plats med mycket space och gott med tid.
Med kyrkan menar Erica kyrkan ett stenkast från barndomshemmet i Västra Harg. Tillsammans med den Grammis-vinnande producenten Göran Petterson och bolaget Brus & knaster gick alla förväntningar i lås.
– Här kände vi oss som hemma. Det var en plats långt ifrån Stockholm. Vi var samlade, isolerade och därav fokuserade, vilket var viktigt för oss eftersom vi kunde njuta av att spela in allting live.
I en vecka levde bandet, som utöver Erica Bjuremark består av Victor Mobäck och Sebastian Bergström, i och runt kyrkan. Respekten för den historiska byggnaden frontalkrockade med känslan av att vilja springa sitt snabbaste i altargången – men hela vistelsen satte sin prägel på skivan. Så här säger Erica på bandets webbplats:

”Då pratade jag om allt som finns runt omkring mig hemma. Hur mörkret, skogen, sjön, människorna och djuren är mer levande för att det är hemma och som jag därför kan se med mina barnsagors ögon. Och om det är någonting jag vill ladda den här skivan med, så är det den tron och den magin.”

Om skribenten

Henrik Engström

Det finns en sak som har format mig allra mest. Boken Extremt högt och otroligt nära. Den gjorde mig till en skrivande människa – som i sin tur gjorde mig till journalist. En journalist som är högkänslig, bor i Stockholm, skriver krönikor för Folkbladet i Norrköping och egna ord på bloggen längden.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras