Redan under öppningsspåret Conform With Me är jag övertygad och överbevisad. Här har vi att göra med ett gäng fantastiska musiker. Låten i sig är varken unik eller nyskapande. Men den iklär sig en mängd skepnader. Som lyssnare slängs man åt en mängd olika håll med musiken som ständig pådrivare.

Det känns som en tydlig röd tråd genom hela plattan. Du vet aldrig åt vilket håll Sarea kommer slänga dig men du vet att det kommer kännas i bröstet. Sammetslena melodier går hand i hand med ett hoppsparkande sväng. This Void får fungera som mitt starkaste bevismaterial där. Stenhårt, furiös men med en mänsklig värme.

Skivan är väl genomtänkt och snyggt producerad. Vare sig det är en lyftande synthmatta eller ett smattrande dubbeltramp eller ett gitarr-riff som kan spränga väggar så ligger de där av en anledning.

Plattans starkaste låt ligger i Downfall. Den låtjäveln fastnar direkt och är så mycket hit det bara kan bli. Vulgärt snygg..

Tyvärr blir det som höjer skivan också det som drar ner densamma. Det blir liksom lite för mycket av det goda emellanåt, skivan blir sökandes efter en identitet. Vill man vara brutalt manglande eller vill man stå på melodiösa ben?

På det stora hela är detta en alldeles briljant platta som lyser upp som en bengalisk eld i höstmörkret. Vill jag ha en quickfix med energi på den mest regntunga och gråa dag så vet jag precis var jag ska vända mig.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras