Angela Gossow kliver av posten som sångerska i Arch Enemy.

Den fagra tyskan med den brutala rösten klev in på scenen med dunder och brak 2001 i och med släppet av plattan ”Wages of Sin”. En hel metalvärld förundras över att en så söt sak kunde låta så rått och brutalt. Konspirationsteorierna om att det bara var tal om studiofusk florerade och antalet Arch Enemy-fans ökade lavinartat.

Sedan dess har världen inte bara accepterat att Angela Gossow faktiskt är the real deal, ”Wages of Sin” har dessutom positionerat sig som ett av de viktigare metalalbumen från 2000-talet.

Det var den första skivan som kanadensiskan Alissa White-Gluz köpte. Nu tar hon över som sångerska i Arch Enemy. Man skulle väl minst sagt kunna kalla det för en cirkel som sluts.

Angela Gossow har bestämt sig för att det är dags att ta nya kliv i livet, satsa på familjen och syssla med Arch Enemys management snarare än stå i dess frontlinjer och skrika lungorna ur sig.

Det ger upphov till samma frågetecken, tveksamhet och i vissa fall även skräck som när hon själv tog över frontpositionen i gruppen 2001.

Att Alissa White-Gluz har en röst som kan skrämma ned de tuffaste av karlar i skydd är det nog ingen som tvekar kring. Det har hon med eftertryck visat i sitt gäng The Agonist.

Men.

Men.

Men.

De flesta som hört The Agonist vet också att blåhåriga Alissa White-Gluz inte bara luftar gutturala råskrik, utan att hon också har en tendens att sjunga rent med jämna mellanrum.

Och att sjunga rent i ett metalband som Arch Enemy, det kommer inte att ses med blida ögon av alla.

– Vi välkomnar Alissa med öppna armar och hoppas att ni kommer ha öppna öron. Vi kan ha skapat vårt galnaste metalopus någonsin, kommenterar bandledaren Michael Amott nya skivan och sångerskebytet.

Det låter minst sagt som att junireleasen ”War Eternal” kan komma att bli en vattendelare.

Fansen lär se fram emot släppet med skräckblandad förtjusning.

 

Angela Gossow

 

Alissa White-Gluz

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg