På tisdag släpps ”Copper Gone”, undergroundlegendaren Sage Francis första studioalbum på fyra år. I en mejlväxling med Drefvet berättar han om nya plattan, sin relation till den svenska hiphopscenen och vad han tycker om bristen på kvinnliga rappare.

Providence-baserade Paul ”Sage” Francis, 37, började sin karriär som battlerappare och tog år 2000 hem segern i den prestigefulla raptävlingen på Scribble Jam. Genom åren har han gjort sig ett namn inom spoken word-scenen och nått kultstatus som en av förgrundsfigurerna inom oberoende hiphop. Skivbolaget Strange Famous Records, som Sage Francis startade 1996, har vuxit i omfång och är i dag hem åt artister som Buck 65, B. Dolan och Cecil Otter.

Nya skivan ”Copper Gone” lades ut för strömning redan i veckan men släpps officiellt på tisdag. I samband med det ger sig Sage Francis ut på turné i Nordamerika och efter sommaren tar han showen till Europa. Den 7 november besöker han Stockholm för en spelning på Debaser Strand.

LÄS MER: Här kan du lyssna på Sage Francis nya album

När Drefvet kontaktar Francis är det bara några veckor kvar till skivsläppet. Han avböjer att låta sig intervjuas över telefon med hänvisning till tidspressen men svarar på våra frågor i en mejlkonversation.

Hur skulle du beskriva ”Copper Gone”? På vilket sätt skiljer den sig från dina tidigare släpp?
”Well, den skiljer sig på så sätt att den kommer efter alla andra album. Det ger mig möjligheten att reflektera över äldre material samtidigt som jag presenterar nya infallsvinklar. Det här kan låta självklart, men den förde med sig en helt ny uppsättning av utmaningar och hinder som jag inte hade med någon tidigare skiva. Med det sagt så försöker jag få alla album att spegla personen jag är när jag gör albumet.”

Vad betyder albumtiteln?
”Jag valde titeln just för att den kan betyda många olika saker, så att förklara den skulle inte bara motverka det syftet utan också vara delvis osant. Den ytliga betydelsen är en referens till byggnader som folk bryter sig in i för att stjäla metallskrot. När du ser ”Copper Gone” [koppar borta] målat på en byggnad betyder det att den inte är värd att göra inbrott i. Allt av värde har redan stulits.”

"Copper Gone". Illustration: Inkymole. Design: Irena Mihalinec.

”Copper Gone”. Illustration: Inkymole. Design: Irena Mihalinec.

Ditt turnéschema verkar rätt hektiskt, tycker jag. Över 60 spelningar på bara några månader, var får du energin ifrån?
”Om jag äter rätt och ser till att sova ordentligt så borde jag få mer än tillräckligt med energi, men jag tänjer faktiskt på mina gränser ibland. Jag tror att samma del av mig som gör att jag kan klara mig flera veckor utan mänsklig kontakt också gör att jag kan dra på turné under löjligt långa perioder. Jag måste bara se till att hålla koll på min hälsa. På båda sidor av spektrat.”

I höst kommer du tillbaka till Stockholm. Vad tycker du om Sverige och den svenska publiken?
”Den första spelningen jag någonsin gjorde i Europa var i Sverige 1999. Jag minns att jag kände mig chockad när folk sjöng med i refrängerna. Publiken för ounderground-hiphop har alltid varit väldigt stark. Väldigt imponerande. Det är faktiskt märkligt hur pass många beröringspunkter jag har med Sverige, och har haft ända sedan jag spelade där första gången. För några månader sedan var jag faktiskt på turné i Australien med Looptroop Rockers. Och jag betraktar definitivt Henry Bowers [Kung Henry, reds. anm.] som en vän.”

Jag visste inte att du hade så starka band till Sverige. Hur träffade du Looptroop?
”Jag tror att jag träffade dem första gången på Hultsfred runt 2000. Promo gav mig en skidmask som det stod ’Terrorist’ på. Jag har fortfarande kvar den.”

Vad tycker du om deras musik?
”Deras senaste album var på svenska så jag förstår uppenbarligen inte texterna, men de har ett lustfyllt och positivt hiphopsound. Den första låten med dem som jag fastnade för var ”Cop Killin’”.

Hiphopen anklagas ofta för att vara sexistisk, och det finns inte jättemånga framgångsrika kvinnliga rappare. Jag har läst att du vill ändra på det, men ändå basar du över ett skivbolag utan en enda kvinna på artistlistan. Varför? Vad är ditt ansvar i den här frågan?
”Hiphop har varit en herrklubb alldeles för länge. Men det gäller inte bara hiphop. Nästan alla musikgenrer är herrklubbar där kvinnor bara släpps in på vissa premisser. Jag har alltid hållit utkik efter kvinnliga emcees att signa. Och jag har hört av mig till en del av dem under åren, men det har aldrig mynnat ut i något. Jag har spelat in med dem, turnérat med dem och förhoppningsvis kommer en kvinnlig rappare en dag kliva upp med ett projekt som jag vill ge ut. Eller ännu bättre, förhoppningsvis kommer en kvinna en dag att äga ett skivbolag som är så fantastiskt att jag kommer lämna mitt eget för hennes.”

Din musik skiljer sig distinkt från den typ av rap som spelas mycket på radio. Kan du nämna några av dina favoriter inom mainstreamhiphopen?
”Inte några, nej. Kanske en. Den enda som fångat min uppmärksamhet är Kendrick Lamar, han gör mig imponerad på flera nivåer. Men han är en relativt ny artist så det är möjligt att han antingen fortsätter att imponera på mig eller blir en besvikelse. Jag hoppas att det blir det tidigare alternativet, för jag är trött på att inte ha något bra svar på den här frågan.”

Lyssna på första singeln från ”Copper Gone”, Vonnegut Busy:

Om skribenten

Viktor Ander
Skribent

Hiphopälskande journalist från Stockholm. Upptäckte rap när Latin Kings uppträdde på "Disneyklubben" i början av 90-talet, och på den vägen är det.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras