Imorgon släpper Stiftelsen ett nytt album. Det kommer i vanlig ordning att ackompanjeras av en rad nedsablande recensioner, på sin höjd några njugga tvåor, och en fair share av glåpord från pöbeln i sociala medier (även om andelen sålda enheter givetvis kommer att vara hög trots att ingen medger att de handlat). Det är så det fungerar. Ganska tröttsamt oavsett vad man tycker eller inte tycker om musiken.

Så låt oss fokusera på något positivt istället.

”Allting låter som Slipknot”.

Vilken fullständigt formidabel titel. Så oväntad. Så annorlunda. Så briljant.

Den har spånats fram i samarbete med bildkonstnären Jan Stenmark som också trixat ihop det minst lika formidabla omslaget (som ni ser här intill). Att samarbeta med den lika elake som briljante skämttecknaren, collagemakaren och konstnären borde inte vara en främmande tanke. Men det känns ändå lite oväntat att det är just Stiftelsen som slår sig i lag med skämtaren som framförallt är helt oemotståndlig när han sätter cyniska texter till gamla bistra bilder från mitten av 1900-talet.

Men det här samarbetet alltså.

”Allting låter som Slipknot” till en härligt Stenmarksk-bild. Jag njuter. Det är förmodligen något av det bästa vi kommer se i genren det här musikåret. Det vågar jag säga även om det är tidigt.

Slipknot och den där ystert vinkande samlingen kvinnor utanför ett tält, det passar ju över huvud taget inte i samma sammanhang (vilket man väl även kan säga om alla typer av musikaliska jämförelser de två gängen emellan). Men ändå är det precis vad de gör. Lite så som det alltid brukar vara i Jan Stenmarks gärning.

Och det är givetvis ett genidrag från båda parter. Stiftelsen kommer förmodligen få draghjälp av den intresseväckande och synnerligen roande titeln. Speciellt i kombination med det intrikata omslaget. Jan Stenmark kommer på det här sättet säkerligen också nå en rocktörstande publik som från början förmodligen inte var bekant med hans bildkonst, men som garanterat kommer att älska den.

Win-win alltså och ser man det ur den synvinkeln finns bara en sak att konstatera.

Så jävla bra, Stiftelsen!

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras