Några kamerablixtar höll på att förstöra Ryan Adams spelning på Cirkus.

Men en utskällning gjorde susen.

Och det blev en fin kväll trots allt.

 

Altcountrystjärnan Ryan Adams från Jacksonville är känd för sitt heta temperament. Är han på bra humör kan han skapa ren och pur magi av sin röst och en sliten akustisk gura. Men motsatsen kan på samma sätt bli en smärre katastrof för publiken. Risken finns alltid, även om den kanske var större förr.

Den här tisdagskvällen på Cirkus i Stockholm vet vi inte riktigt hur Adams humör är. Han gästar uppvärmaren Natalie Prass på ett par låtar. Det låter ibland förjävla bra och de verkar ha en mysvänskaplig stämning där på scenen. Ett lovande tecken, tänker jag.

Adams och hans band kliver in på scenen och öppnar inte helt otippat sitt set med Gimme something good, första singeln från höstens självbetitlade album. Han fortsätter med tio år gamla Let it ride och sedan vidare med Fleetwood Mac-rockiga Stay with me, även den från senaste plattan. Det låter riktigt bra. Men mellansnacket är noll.

Kom igen, Ryan! Ge oss en hint om ditt humör så att vi kan slappna av och njuta!

Under tiden gör biffiga scenvakter svepa-handen-över-strupen-gesten mot alla i publiken som av någon anledning fått för sig att försöka föreviga stjärnan med hjälp av mobilkamerans blixt. Något som naturligtvis är dömt att misslyckas på det avståndet.

De biffiga scenvakterna ser ut att vilja döda hela publiken så fort en blixt dyker upp.

Och det är när Ryan Adams greppar sin randiga akustiska gitarr och ställer sig på den högra scenkanten i ett blått messiasljus och med ett ljuspyntat mickstativ som humöret brister.

Resten av bandet har lämnat scenen en stund för att kanske ta en klunk vatten när Adams påbörjar en finstämd version av My winding wheel från den 15 år gamla solodebuten ”Heartbreaker”. Ljudet är lågt mixat i den här micken. Publikens sång överröstar ibland. Det är en otroligt fin stund.

Men någon minut in i det där fina bryter han låten. Ännu en person i publiken, kanske nummer tolv i ordningen, tar en bild med blixt.

– I know you have flashes on your phones, but don’t take fucking pictures. If you flash at me I’ll get dizzy, säger han från scenen.

Instruktioner finns tydligen överallt inne på Cirkus, uppklistrade vid entréerna och garderoberna. Fotografera går bra, men INTE med blixt. Jag har vid det laget inte sett några instruktioner och uppenbarligen inte alla andra heller. Eller så ger de blanka fan i det.

Med facit i hand är det ganska förståeligt att Ryan Adams lackar ur. Han lider av Ménières syndrom, en yrselsjukdom som beror på för högt tryck i de vätskefyllda gångarna i innerörat. Starka blixtar kan ge honom yrselanfall.

Han är förbannad och jag står och hoppas att han inte bara ska storma ner från scenen och dra. Skita i allt.

Sedan finns en annan aspekt av det hela som Adams också gärna vill påpeka, nämligen vikten av att närvara i nuet.

– We’re having a show here. Dont’t use your fucking phones, participate in the show. Live your life. Live your fucking life.

Hans ord river ner applåder. Och vi är många som är otroligt glada över att vi inte är den där personen som tog den sista fällande blixtbilden. För från och med nu tas ingen mer blixtbild, knappt några bilder alls faktiskt. Ingen vågar. Och från den här punkten fortsätter Adams förmodligen också att bita ihop, han avverkar sina låtar utan någon vidare publikkontakt. Han är uppenbarligen fortsatt lite tjurig över hur dålig den korkade svenska publiken är på att läsa tydliga instruktioner.

Men Ryan Adams skiter som tur är inte i allt. Han fortsätter att leverera.

Tidigare den här dagen har det blivit känt att countrygudinnan Emmylou Harris kommer att tilldelas årets Polarpris. När Natalie Prass går upp och gör Harris del av Oh my sweet Carolina blir det ett extra magiskt ögonblick.

Fina Come pick me up och I love you but I don’t know what to say – en av de starkaste Adamslåtarna på senare år – är två andra mycket starka stunder under kvällen.

Bortsett från den där lilla blixtincidenten blir det en mycket vacker countryrockkväll.

Och Ryan, apropå Ménières, jag är på din sida.

Jag och cirka 98 procent av publiken plåtade UTAN blixt. Ok?