Marilyn Manson
Gröna Lund, Stockholm
2018-06-06

Åldrande är ofrånkomligt. Det är vad vi gör av det faktum att förutsättningarna förändras som avgör om vi är relevanta eller inte. Vilket värv vi än väljer att ägna oss åt.

I fallet Marilyn Manson gick tåget förstås för ganska länge sedan. Den provocerande chockrockare som han var när han slog igenom under 90-talets andra halva är naturligtvis inte lika upprörande eller intressant 2018. Men Manson hade kunnat göra något intressant av det genom att utvecklas och följa med tiden. Återupptäcka sig själv.

Det har han inte gjort.

Istället har han bara blivit gammal och trött och pliktskyldig.

49-åringen försöker fortsatt göra ungefär samma sak som när det slog gnistor om det provocerande liveframträdandet i början av karriären, men utan energin och glöden och med ex antal extra gubbkilon runt buken.

Istället för att utveckla, förnya och uppdatera sin grej till något som ligger mer i linje med en åldrande gentleman som genom åren faktiskt haft ganska mycket relevant att säga, inte minst om det amerikanska samhället, ställer Manson ut kängorna på Gröna Lunds scen i ett tröstlöst försök att göra samma sak som förr.

Det ger ett lojt intryck och leder till ett framträdande som aldrig riktigt lyfter. Dängor som mOBSCENE och This Is The New Shit borde kunna välta hela nöjesfältet, men blir inte mer än transporter när intrycket är att 49-åringen står där och framför dem inte för att han vill utan för att han måste. Det är en dag på jobbet, pengarna ska in och så vidare.

Det vore lögn att påstå att Marilyn Manson varit en sprudlande liveartist de senaste tio, femton åren. Det är sällan jag gått från hans konserter och varit golvad. Han har varit sur, tvär, trött, tråkig och alldaglig om vartannat, men ändå alltid haft något kittlande där i botten. Men nationaldagens framträdande på Gröna Lund känns tyvärr ungefär lika pliktskyldigt som kungens vinkande kortege som passerar på gatan utanför någon timme innan stage time.

Marilyn Manson kan fortfarande svarva bra industrirock-dängor, som Say10 från senaste plattan ”Heaven Upside Down”, men det verkar inte bättre än att lusten att göra något framåtskridande och intressant av liveshowen gått förlorad.

Han säger att rocken inte är död inför paradnumret Rock is Dead, men frågan är om Marilyn Manson-rocken inte är det.

I alla fall med honom på kungatronen.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras