Tisdagen 18e juli 2017.
Idag var det varmt. En dag för en fruktig drink i solen.
Istället blev det fler fruktlösa försök att ta mig ur skuggan, skuggan av Anton Graffman Larsson.
Riga Tiger är Antons band, jag blott en vålnad, dömd att spela samma två ackord i all evinnerlighet.

Var kom han ifrån? Plötsligt var han bara där, i förgrunden. Hans plats var i bakgrunden.
Det var jag som var fronten i bandet. Det var jag som hade charmen, leendet, de lediga mellansnacken.
Jag insåg mitt misstag när det redan var för sent. Jag ser det tydligt nu, hur han bidade sin tid.
Bakom min rygg kokade han ihop en formel för att vända sin färglösa personlighet till sin fördel.

Det han själv benämner ‘realismpop’ blev vapnet han högg i min rygg.
Han sköt mig åt sidan och han förbjöd metaforiken, den ljuvaste av konster, och han förbjöd de lediga mellansnacken.
Snart ser ni mig inte mer. Skuggan växer sig allt större, djupare och mörkare.
Han har till och med börjat kalla det “vårt band” och jag finner mig i detta precis som jag finner mig i allt annat.
Drömmar grusas men livet går vidare.
I replokalen spelar jag lydigt de två ackorden, men i mitt sinne färgar jag ackorden i alla regnbågens färger.
Metaforiken och de lediga mellansnacken praktiserar jag fortfarande på kammaren.
I sommar regnar det singlar från Riga Tiger. 22:e september släpps plattan. Ta mitt råd och fäll upp paraplyet.

Väl mött
Nils Thunberg, bakgrundsfigur i Riga Tiger

 

Riga Tiger – Påvelund

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras