Ännu en dag – ännu en årsbästalista. Den här gången med fokus på den hårdare och mer metalliska delen av musikbranschen. Inga krusiduller, bara årets 25 bästa skivor rakt upp och ner. Utan inbördes ordning, mind you. Att tävla i musik får Lordi ägna sig åt.

 

Cursed to see the future

Mortals – Cursed to see the future

Metalscenen är tyvärr fortfarande mestadels a man’s world. Viktigt då att lyfta fram ett band som Mortals, tre tjejer som spelar brallorna av många av sina manliga kollegor. ”Cursed to see the future” är en av årets absolut bästa skivor med sin blandning av black, döds och sludge.

Recension: Älskvärd metal från Brooklyn

 

 

 

 

 

relics of sulphur salvationVanhelgd – Relics of Sulphur salvation

Gör det mig på något sätt partisk att jag kommer från samma småstad som Vanhelgd? Äsch, bandet har hyllats även på andras listor den här vintern, både i Sverige och internationellt, så det är uppenbarligen inte bara jag som har fastnat för den här plattan. Grymt bra blandning av black och döds. Jag gillar att de slänger in ett par låtar på svenska, inledande Dödens maskätna anlete är skivans bästa spår och årets bästa hårdrockslåt.

Recension: En vandring genom helvetet med Vanhelgd 

 

 

 

 

the satanist

Behemoth – The Satanist

Polen har levererat i år, vilket till viss del märks på den här listan. Behemoth var tillbaka tidigt under året efter Nergals fight med leukemi och visade var det diaboliska skåpet ska stå. Välproducerad, tung, ösig och maffig metal. Blåset i slutet av Blow your trumpets Gabriel är fantastiskt.

 

 

 

 

 

 

time to die

Electric Wizard – Time to die

Smaka lite på titeln – ”Time to die”. Den sätter tonen perfekt för vad det här är för skiva. Ondskefullt och deppigt. Fuzz och Satan i en ohelig kombination.

Recension: Electric Wizard bjuder på fuzz och Satan

 

 

 

 

 

 

once more round the sun

Mastodon – Once more ’round the sun

Mastodon är ett av mina favoritband av många anledningar. En av dem är att bandet ALDRIG slutar vara spännande. Man vet aldrig vad man ska få när en ny Mastodon-skiva är på gång. Den här gången fick vi twerk-fest i The Motherload och cheerleader-kör i Aunt Lisa, bland annat.

Recension: Ett varv runt solen med Mastodon – låt för låt

Liverecension: Mastodon kommer igång till slut 

Video: Rumpchock i Mastodons nya video 

 

 

 

 

the oath

The Oath – The Oath

Det här bandet, bland annat bestående av fantastiskt coola gitarristen Linnea Olsson, gjorde en platta och lade sedan ner. Oklart varför, förmodligen var det inte tanken från början. Men jag gillar grejen att göra en grym skiva och sedan lägga av. Här får vi en perfekt blandning av NWOBHM och ockultism. Refrängen i Black Rainbow var bland det bästa man kunde höra 2014.

Recension: The Oath levererar tung rock 

 

 

 

 

transient

Krieg – Transient

Dynamisk black metal som släpptes i september och som passade ypperligt som soundtrack till höstens mörker.

 

 

 

 

 

 

 

at war with reality

At The Gates – At war with reality

Årets största skivsläpp inom hårdrocken. At The Gates gjorde en skiva 1995 som har uppnått klassikerstatus. Efter några års återföreningsspelningar var det äntligen dags att fästa ny musik på skiva. Skulle de förstöra sitt goda rykte eller visa att gammal är äldst? Med ”At War With Reality” visade de belackarna att At The Gates fortfarande är ett band att räkna med. Det här är Göteborgssoundet i sin finaste form. Alla ni som är besvikna på In Flames senaste musikaliska inriktning – titta hitåt.

Recension: En magisk comeback av At The Gates

Krönika: At The Gates borde ha stannat vid grinden

 

 

blood mantra

Decapitated – Blood Mantra

Skiva nummer två från Polen. Decapitated bjuder på teknisk döds med djent-inslag. Och så en av årets bästa låttitlar: The Blasphemous Psalm To The Dummy God Creation.

 

 

 

 

 

 

 

vampire

Vampire – Vampire

Old School-döds med modernt fläskig produktion – det här är helt underbart. Att få höra demolåten At midnight I’ll possess your corpse i en ordentlig studioversion var en av årets höjdpunkter. Den här skivan har varit med mig hela året. Omslaget är förresten målat av ingen mindre än Mattias Frisk från Vanhelgd.

Recension: Vampire krossar allt i sin väg

 

 

 

 

foundations of burden

Pallbearer – Foundations of Burden

Storslagen och vacker doom. Runt 6:30 in i Watcher in the dark kommer ett piano in och det följande stycket är så otroligt snyggt att jag kan lyssna på det hur många gånger som helst.

 

 

 

 

 

 

massive cauldron of chaos

1349 – Massive cauldron of chaos

Ett band man kan lita på när det kommer till högkvalitativ black metal. Frost får visa upp sin snabbaste repertoar bakom trummorna. 1:40 långa Golem är ett av de bästa inslagen.

 

 

 

 

 

 

 

faith in flesh

Karne – Faith in flesh

Fransk black metal (!) som jämfört med föregående skiva känns lite råare och mer spännande. Mindre välproducerad, vilket ju inte är något negativt i BM-sammanhang.

 

 

 

 

 

 

pale communionOpeth – Pale Communion
Ska den här skivan ens vara med på en hårdrockslista? Ja, med tanke på bandets historia tycker jag nog det. Skönt att höra Opeth rycka upp sig efter ”Heritage” som inte föll mig i smaken alls. Det var för mycket folk och progg. Här har man tagit ett steg tillbaka och skapar black metal-stämning med hjälp av progressiv rock.

♦ Recension: Opeth är tillbaka – i dubbel bemärkelse

 

 

 

 

 

5 the gray chapterSlipknot – .5: The Grey Chapter
Det skadade Iowa-kollektivet reste sig, skaffade ett par nya medlemmar och skapade en skiva som påminner om storverket ”Vol 3: The subliminal verses”.

Recension: Slipknots motgångar har tänt gnistan igen

Så snygga är Slipknots nya masker

 

 

 

 

 

 

riwenRiwen – Riwen

Begreppet skiva kan diskuteras, Riwen släppte en trespårs-EP som ändå bör vara med på den här listan. Hardcore har aldrig varit min stora favoritgenre, men kanske kan det här projektet ändra på det. Fredrik Lindkvists röst är obarmhärtig och basismen från Christoffer Röstlund Jonsson flyttar berg.

 Recension: Riwen får varenda cell att vilja mosha

♦ Liverecension: Hardcorefest med Riwen som höjdpunkt

♦ Intervju: ”Det ska skava lite”

 

 

 

the serpent and the sphereAgalloch – The Serpent & The Sphere
Portland förknippar jag mest med den briljanta komediserien Portlandia. Men härifrån kommer också den mäktiga blandning av black och folk som Agalloch ägnar sig åt. En skiva som erbjuder nya partier att upptäcka hela tiden.

 

 

 

 

 

 

desideratumAnaal Nathrakh – Desideratum
Blandningen mellan den totala kakofonin och powermetal-refränger är så jävla konstig – och så jävla bra. Det här är skivan jag blundar och sätter på i den helvetiska trängseln på tunnelbanan i rusningstid. Död åt mänskligheten.

 

 

 

 

 

 

 

grand morbid funeralBloodbath – Grand morbid funeral
Ett av årets mest emotsedda skivsläpp för min del. Några av landets mest ruttade dödsmetall-musiker är tillbaka, den här gången med Nick Holmes i fronten. Britten visade sig göra en stabil insats bakom micken och ”Grand Morbid Funeral” gjorde mig inte besviken.

♦ Recension: Nick Holmes tar sitt första dopp i blodbadet

Här är Bloodbaths nya growlare

 

 

 

 

iv.i.viiiCoffinworm – IV.I.VIII
En för mig ny bekantskap det här året, och en mycket trevlig sådan. Kolsvart och svårsmält black metal från USA.

 

 

 

 

 

 

 

 

an unending pathwayAtriarch – An unending pathway
Mörkt och stämningsfullt – det här är soundtracket till din nästa mässa i Lucifers ära.

 

 

 

 

 

 

 

 

hail deathBlack Anvil – Hail death
New York-baserad black metal. Jag gillar bredden bandet visar upp med både snabba partier men även låtar med mer fokus på tyngd och stämning.

 

 

 

 

 

 

 

 

ventureStench – Venture
Fantastiskt old school-döds med medlemmar från bland andra Tribulation, vars skiva ”The formulas of death” hyllades 2013. Jag håller den här skivan, med lite råare produktion, ännu högre. Sätt på Road och känn liklukten.

 

 

 

 

 

 

 

pig eyesPig Eyes – Pig Eyes
Det mesta – för att inte säga allt – som Henke Palm är inblandad i blir bra. Även det här progressiva rockandet. Drivet i Warlord är underbart!

 

 

 

 

 

 

 

 

universeTruckfighters – Universe

Stoner-rock från Örebro med riff som sitter som käftsmällar. En sju låtar kort skiva som är helgjuten från start till mål.

Liverecension: Ökenrock i duggregnet

 

 

 

 

 

 

Några som inte heller gjorde bort sig i år: Vader, Misery Index, Crowbar, Down, Wolf, Electric Citizen, Martyrdöd, Spiders, Conan, Cannibal Corpse, Occulation, Ocean Chief, YOB, Hark, Morbus Chron, The Haunted.