Festivalens tredje dag kom nästan att toppa den fantastiska introduktionsdagen, särskilt det nattliga kalaset på Molotow. Det kan möjligtvis finnas någon form av video flytandes runt på internet som innehåller någon form av drucket tatueringslöfte men ta det inte för seriöst, ok.

*****

Efter en snabb tur ner på stan för att få i sig någon form av frukost som inte var köttbaserad så mötte jag upp Messed!Up-folket på Spielbudenplatz för att haka på när de intervjuade kanadensiska cleopatrick. Kul band som jag inte hört något alls om innan, men efter en snabb titt på Spotify så ser jag att de har miljontals streamade låtar samt fått en hel turné supportad av Spotify för att någon vid Spotify’s amerikanska avdelning blev vansinnigt förtjust i låten ”Hometown”.

Efter intervjun gick vi alla åt olika håll men jag blev anvisad till ett superjuste burgarhak som heter Grilly Idol (jag vet, humorn är bedrövlig!) med ett enormt utbud av vegetariska och veganska burgare av helt fantastisk kvalitet – rekommenderas verkligen vid besök i Hamburg (jag lär återkomma nästa år om vi drar ner till festivalen igen). Fotografen anslöt något senare och damen i mitt liv dök också upp från en en lång shoppingdag i det stora shoppingdistriktet runt Jungfernstieg. Låt oss nöja oss med att säga att man kan ha olika mål med ett Hamburg-besök.

Efter ett par öl på Spielbudenplatz var det således dags att bege sig till Molotow igen för att spana in cleopatrick. Av det lilla jag har hört så är det helt fantastiskt och det är svårt att tro att de bluesinspirerade gitarriff som langas ut kommer från en snubbe som inte är mer än 21 år gammal. Ock vilken spelning det blev!

Molotow är ”knôkat” av förväntansfulla fans, många har uppenbarligen lyssnat in sig på EP:n. Frontmannen och gitarristen Luke Gruntz äger scenen från första sekunden och får med sig publiken omgående. Helt klart föddes en ny headliner denna kväll med potential att nå betydligt större scener, möjligtvis med start som förband till ett band som Royal Blood som faller inom samma typ av genre. När man också tar i beaktande att de inte har en enorm setlist ännu men att de låtar de har rakt igenom är fantastiska så vet man något stort kan vara på gång – inte en låt hamnar lägre än ”över medel”! Någon måste boka pojkarna till Sverige (gärna Göteborg)!

En snabb paus och sedan den andra The Ninth Wave-spelningen under festivalen (tror de spelade tre gånger) och tredje gången för mig detta året. Haydn Park är fortfarande en spektakulär personlighet, en modern åttiotalsdiva med en utstrålning som borde föra bandet långt. Det är omöjligt att inte dras med i deras hook-fyllda låtar.

Återigen sprang folk åt olika håll; några skulle iväg på Null + Void men jag tog beslutet att stanna kvar på Molotow resten av kvällen och började med att spana in norska LÜT uppe i Skybaren. Som brukligt på en showcase-festival har man sällan hört en bråkdel av banden; många band har helt enkelt bara släppt en EP och inte lyckas göra något större väsen av sig och det är just det som är kul eftersom det blir många överraskningar.

Efter tre öls väntan kommer LÜT in på scen och drar igång i ett sjuhelvetes tempo som aldrig avtar. Sångaren Markus är egentligen aldrig på scen efter första låten utan springer runt på golvet och sjunger tillsammans med publiken. Vid ett crowdsurfingtillfälle river han nästan ner den gigantiska discokulan i taket då Skybaren har lågt i tak. Även om jag inte alls är inlyssnad och därmed inte borde jämföra, så lät det väldigt mycket Honningbarna, ett av Norges allra bästa punkband.

Showcase-festivaler handlar just om ”showcasing” och det betyder att man måste ta chansen att bjuda till på det sätt som LÜT gör. Publiken glömmer inte en vild spelning ock kommer definitivt köpa en platta eller en t-shirt bara för att sponsra bandet när de bjuder till. Något som nästa band, Swedish Death Candy, inte gör.

SDC låter riktigt bra på skiva, åtminstone de låtar jag lyssnade på i förväg, men det var en riktigt tråkig spelning. Man kan inte bara gå upp på scenen, stå still med sina instrument och tro att folk ska tycka att det är bra. Glöm aldrig det visuella! Jag lämnade efter fem låtar och gick mot baren istället.

Efter ytterligare en timme så dyker Messed!Up-gänget upp igen efter att ha varit på St Pauli Museum på en spelning. Vad som hände sedan vet ingen men det var dans till femsnåret på morgonen och jag vaknade upp och kunde inte hitta mina byxor i hela lägenheten. Kan någon förklara?

Om skribenten

Dick Magnusson

Energiforskare med förflutet som bandbokare i Klubb Din Mamma och (troligtvis/tyvärr?) ägare av Sveriges största Placebo-skivsamling.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras