Vi tog det vi hade och ville något nytt.

Det var något speciellt med att växa upp där ute, himlen var på något vis högre där. Vi levde ofta i tanken, vi seglade på ängar, vi byggde slott av fallna grenar. Bland träden fanns det alltid plats. Skogen var vår och vi var fria.

För på ett ställe där saker inte sker av sig självt, får du lära dig att skapa. Vi växte upp bland dungar och sjöar, och där ute målar du själv det du ser, i vårt fall färglades allt av folkmusiken. Och det har nog alltid handlat om det, att skapa, om så en känsla eller en inlevelse. Att färglägga och att släppa fri.

Vi ville visa fler. Vi ville visa det vi funnit i folkmusiken, men samtidigt fläta samman den med något nytt. Vi ville visa och gestalta det som föds under en köldbeklädd julinatt i Dalarna. Vi ville gestalta kraften i att fängslas av en stråke och en spelman, av en dyster melodi tillägnat en avliden far, av en skänklåt till en syster som ska gifta sig. Vi ville gestalta något som sätter sig på djupet.

Vi har alltid andats i den, folkmusiken, för oss har den alltid varit närvarande och levande. Melodier som är mer än bara toner, låtar som är mer än bara i stunden.

Det vi hade var byggt i skogarna, ur daggen när solen tillslut rann över horisonten. Från mörkret, intill en obebodd gård, i stråken mot de slitna strängarna. Det vi hade var folkmusiken.

Det vi ville var att skapa något nytt. Vi visste att den traditionella musiken vi vuxit upp med inte alltid var helt lättillgänglig, men den fick oss att känna, och det var dess känsla och dess väsen som vi ville sprida. Vi möttes en höst i en liten stuga på kanten av Vikarbyberget och spelade tills fingrarna var slitna, vi spelade tills vi hittade dit vi ville.

Den åttonde november 2016 släpper vi vår singel PROUD. – Ett porträtt av den eviga känslan och påfrestningen av att behöva göra andra stolta, att leva upp till föräldrars förväntningar, om bekräftelsejagande, om lögner och om ånger.