Ett av mina första inlägg på Drefvet handlade om Les Big Byrds video till Back to Bagarmossen. En underbar låt med en hypnotiserande gitarrslinga som fortfarande hemsöker mig dagligen.

Nu släpper bandet, bland annat bestående av namnkunniga Jocke Åhlund och Frans Johansson (Fireside), äntligen sin första fullängdare. En del låtar har släppts på tidigare singlar och EP:s, en del är nya.

Jag sörjer att min lp-spelare inte hängde med i flytten till Stockholm. För det här är den typen av musik som inte ska upplevas genom ett kallt Spotify-fönster. Det här är levande musik som ska spelas på vinyl. Det där knastret när man lägger nålen mot skivan, det är det man vill åt.

Men jag ska nog ta och köpa skivan på vinyl ändå, bara för att kunna njuta av det fantastiska omslaget –  Jesus som spränger ett flygande tefat med sin lasersyn i rymden. Hade någon beskrivit det för mig hade jag varit tveksam, men det är ju faktiskt helt fantastiskt.

they worshipped cats

Vackert omslag.

Omslaget är talande för psykadelikan och experimentlustan på skivan. Här finns hitar som nyss nämnda Back to Bagarmossen, sorgsna Vi borde prata men det är för sent och svängiga War in the streets. Här finns också instrumentella spår där svängarna tas ut desto mer, utan att musiken blir tråkig eller svårlyssnad.

Den här skivan är stark jazztobak helt enkelt, väl värd din dyrbara tid.

 

 

 

 

 

 

Kuriosa:

  • Vem är det som sjunger på knagglig svenska i refrängen till Vi borde prata men det är för sent? Anton Newcombe från The Brian Jonestown Massacre! Han har även producerat skivan.
  • Missa inte nästan-niominuters-historien Dandelion seeds som är tredjespår på Back to bagarmossen-singeln. En mycket fin bit den med.