Ända sedan Tribulations nya skiva skickades ut till recensenter för en eller ett par månader sedan har jag läst hyllande ord om den på twitter och olika bloggar. Det gör det ju svårt att hålla förväntningarna i schack. Samtidigt fastnade jag aldrig för förra skivan ”The formulas of death” som även den fick lovord av många tyckare.

Tribulation live på Debaser Strand.

Tribulation live på Debaser Strand.

Så när jag sätter på ”The children of the night” första gången ligger förväntningarna ändå på en rimlig nivå – men det är bara att kapitulera direkt.

Jag vet att man egentligen ska ge fan i andras musiksmak, men jag önskar verkligen att de som tycker att Sabaton och Manowar är världens bästa band kunde öppna ögonen och inse att det finns hårdrock som är så mycket större. Ärligare. Som betyder så mycket mer.

Varenda låt på ”The children of the night” har en nerv. Andra spåret heter Melancholia och det är en term som inte är helt fel för att beskriva stämningen på hela skivan. På bandbilder och på scenen har är medlemmarna uppsminkade, men Tribulations musik är samtidigt helt osminkad. Det hörs att musiken kommer rakt från hjärtat hos medlemmarna, paketerat i  en blandning av det bästa från old school-döds, progressiv hårdrock och heavy metal. ”The formulas of death” kändes som en i raden av kvalitativa svenska döds-plattor. På ”The children of the night” öppnar Tribulation dörren till något nytt.

Tribulation. Foto: Susanna Berglund

Tribulation.
Foto: Susanna Berglund

När bandet spelade på Debaser Strand i torsdags kväll noterade jag att Fredrik Strage stod strax till vänster om mig med anteckningsblocket i högsta hugg, och att Tribulation bereds utrymme i Sveriges största morgontidning är ett tecken på att de gör något rätt. Inte för att de är på väg att bli folkliga, gemene DN-läsare bläddrar förmodligen förbi Strages recension snabbare än du hinner säga ”progressiv old school-döds”. Men ändå.

Gör dig själv en tjänst och lyssna på skivan:

 

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras