För att vara ett SÅ ikoniskt omslag så ser det ganska så slarvigt ut.
Ska man vara helt ärlig så är det egentligen ett ganska så fult omslag.
MEN..

Det är någonting i det där hemmagjorda, den där klippoklistra-känslan som gör att omslaget till en av de mest legendariska skivorna någonsin känns okej. Den där skrikande gula färgen som bara kräver uppmärksamhet. Det rosa (???) eeehh..ja..partiet borde ju egentligen inte funka alls. Men det GÖR ju det. Och så titeln då. ”Never Mind The Bollocks”.
Ska man släppa en platta som garanterat sätter spår, ja då funkar ju i allra högsta grad en sån titel.

Det är ju inte direkt så att man ber om att få lite plats i musikvärlden med en sån titel.

Man borde egentligen inte gilla det. Det borde egentligen inte funka.

Men det ÄR ett av de mest ikoniska omslagen någonsin.

Så det så.