När blev musiken så jäkla allvarlig? Varför måste den vara på liv och död? Eller varför måste artisterna (nästan) alltid dessa dagar se så gravallvarliga ut på sina omslag?

Det är ingen slump att bilderna här ovan är hämtade mestadels från Motowns underbara katalog. Inte nog med att musiken är en glädjedrog i sig, omslagen är ju helt magiska.
En artist.
Ett brett leende.
Klart.

Jag vet inte riktigt varför men det får mig att tänka på det där briljanta citatet från lika briljanta filmen High Fidelity:

Did I listen to pop music because I was miserable? Or was I miserable because I listened to pop music?

Så nästa du gång du ska göra fotosession för din platta. Le! För vet du vad?
Du är precis i startgroparna till att ge ut en skiva.
Den du.
Ganska coolt ändå.