Lester blickar ut genom det vida fönstret.

Vackra, vältvättade rutor där utsikten är att döda för.

Nedanför honom ligger staden han känner så väl. Bakom honom ligger det som var hans liv.

Där står väskorna han hastigt packade när allt blev en utförsbacke. När det inte längre fans någon återvändo. Eller?

Det kanske det gör. Bara inte där. Bara inte nu.

chant2Trettio minuter. Inte mer än så. Trettio minuter tidigare hade han fortfarande stått i sin hall. I deras hall. Öga mot öga.

Nu. Med utsikt över hela den livfulla staden. Staden som han älskar så innerligt, men som plötsligt garnerats med en klump i magen. Med is i ådrorna. Med sorg i hjärtat.

Fem minuter. Inte mer än så. Fem minuter tidigare hade han klivit in på ett hotellrum. Hans hotellrum. Med fantastisk utsikt, men utan framtid.

Med handen som plötsligt flög ut tatuerad på näthinnan. Med det gälla skriket ringande i öronen.

Med den totala paniken i en intim omfamning.

Fyrtio minuter. Inte mer än så. Fyrtio minuter tidigare hade han varit lyckligt ovetande om att allt det här skulle hända.

Lester drar ett djupt andetag innan han närmar sig rutan. Med beslutsamheten hos någon som följer sitt hjärta.

Kanske finns det ingen återvändo trots allt.

* * *

Ja som sagt, vissa omslag får mig att vilja berätta historier (Omslagsonsdag: Kill It Kid – Feet Fall Heavy). The Chants anspråkslösa konst till ”New Haven” är ett sådant.

Hur skivan låter?

Insup stämningen ovan (eller lyssna nedan) och ni förstår precis.

 

 

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras