Olov Antonsson från Umeå har nyligen släppt albumet ”Nere och ute i AC län”, en skiva med 12 låtar om Västerbotten. Vi bad honom berätta lite om platserna på skivan – från A till Ö.

AC län
Att det blev en hel skiva med sånger om olika platser i Västerbotten var inget jag hade planerat från början. Jag skrev låten ”Johanna i parken” någon gång kring 2012/2013. Länge var det den enda låt jag hade. Men jag var ganska nöjd med den – det kändes som ett roligt grepp, att placera sina låtar i sin hemmiljö och låta dem utspela sig på platser man bott. “Sing your life”, som Morrissey sjöng en gång i tiden. Själv är jag är född och uppväxt i en by utanför Skellefteå i norra Västerbotten och har bott i Umeå i drygt tio år. Så vågar nog säga att jag känner till både norra och södra Västerbotten rätt bra vid det här laget. Det fanns alltså mycket att skriva om, kände jag. Det geografiska blev en fin, röd tråd över alla 12 låtar och det kändes bra att lyfta in de här platserna i popmusikens värld för första gången.

Länsbokstäverna infördes i Sverige 1907 och användes i bland annat bilregistret fram till 1973. När länen fick sina bokstäver räckte inte bokstäverna till alla, så Västerbottens län fick AC och Norrbotten BD.

Bonnstan
”Har sökt i Bonnstan och vid Nordanå, jag har sökt dig i Umeå”. Så lyder en textrad ur ”Sist i gänget kvar i stan”, skivans tredje spår. Det kändes fint att få besjunga Bonnstan, som jag tillbringat en hel del tid i under mina dar. Vad är då detta för plats? Jo, Bonnstan är kyrkstaden i Skellefteå. Ett gäng små, knuttimrade huslängor, eller kammare som de kallas. Där möttes staden och byarna redan på 1600-talet när byborna tog sig in till stan för att gå i kyrkan och då övernattade i Bonnstan. I den intressanta podcasten Staden finns ett avsnitt om Skellefteå där man kan höra Per Olov Enquist berätta mer om just Bonnstan, för den intresserade.

Centrum (Umeå)
Jag minns att när man som Skelleftebo kom till Umeå på besök som ung, så kändes det nästan ointagligt stort ibland. En stad att drömma om att nån gång få flytta till. I låten ”Umedalen, här kommer vi” har jag skrivit om minnet av en resa jag och några kompisar gjorde till Umeå på våren 2004. ”Umeå centrum kändes som Tokyo”, heter det i en textrad och jag tycker mig minnas att det kändes ungefär så, den gången.

Döbelns plan
En av mina favoritplatser i Umeå. Ett litet mini-torg med en fontän inne i ett bostadsområde som känns som en folkhems-dröm från 1973. Besjungs i två av låtarna på skivan: Nere och ute i AC län och ”Umeå, jag älskar dig, men du drar bara ner mig nu”.

E4
E4 mellan Skellefteå och Umeå måste vara en av de tråkigaste vägsträckorna i Sverige. Mest är det träd, kanske en och annan trana eller nån storspov som går och betar på nån åker om man har tur. Det finns förstås höjdpunkter, som jätte-ostyhyvlarna och Royalhuset i Ånäset. Hur som helst kändes det ändå fint att få med just den här E4-sträckan, som man färdats på så mycket, i låten  “Umedalen, här kommer vi”.

Fontänen Johanna i parken (I)
Johanna i parken” var den första låten som skrevs och spelades in till skivan. Det är en fontän och en staty som har funnits i Stadsparken i Skellefteå ända sedan 1895. Det var Skellefteås första offentliga konstverk.

”Johanna i parken får gråta för mig nu”, heter det i refrängen till den här låten. Jag gillade tanken på en gråtande fontän, det fanns nåt fint i den bilden. Jag tror att jag inspirerades av en rad från låten ”Piazza, New York catcher” med Belle & Sebastian, där Stuart Murdoch sjunger: ”Tenderly you tell about the saddest book you ever read / it always makes you cry / The statue’s crying too and well he may”.

Gunnersbury park
Jag gillar nästan alla låtar som utspelar sig i parker: ”Beechwood Park” med The Zombies, ”MacArthur Park” som Jimmy Webb skrev till Richard Harris, och så inte minst ”In Gunnersbury park” med Sarah records-bandet The Hit Parade. En av mina absoluta favoritlåtar, som varit en inspiration för flera av låtarna på min skiva, inte minst ”Vykort från Nordanå”, som delvis utspelar sig i Nordanåparken i Skellefteå.

Hedlundaparken
En park som ligger ett stenkast från min lägenhet i Umeå. Jag ville att låten skulle kännas som en klassisk kärleksförklaring, nåt i stil med ”Bridge over troubled water” eller ”You’ll never walk alone”. ”I’ll take your part when darkness comes…”

Letar man noggrant i texten kan man hitta referenser till The Monkees, Stone PoneysDifferent drum”, den amerikanska skådespelerskan Jean Seberg, John Lennon, Holden Caulfields roman  ”Räddaren i nöden” och den franske filmregissören Jean-Luc Godard.

I ett gathörn, i ett eftermiddagsregn
Till låten ”Slutet på historien”, som tar sin början i ett gathörn i centrala Umeå, lånade jag skamlöst titeln från Graham Greenes stora kärleksroman från 1951. Texten handlar dock om nåt helt annat – om nån som driver runt i stan, bland skrattande måsar och suckande björkar. Jag ville fånga känslan av att gå runt och känna sig vilsen och bortglömd. Nån sorts tomhet efter att något tagit slut, kanske en vänskap eller att nåt man drömt om gått i kras.
Jag hämtade inspiration till texten och känslan i låten från flera ställen, bland annat The Bear Quartets största stund ”It only takes a flashlight to create a monster” och Velvet UndergroundsSweet Jane”.

Johanna i parken (II)
”Johanna i parken” var ett försök att skilda livet som både 18 och 30 år. Om att vara ung i Skellefteå, och att se tillbaka på den tiden i nåt slags bitterljuvt skimmer. Jag ville fånga känslan av att gå på gymnasiet och inte ha så mycket annat i livet att tänka på än att repa, åka buss och lyssna på Bear Quartet.

Kaplanskolan
Min gymnasieskola i Skellefteå. Raderna om att skriva ett vykort med orden ”How I dearly wish I was not here” är oblygt lånade från Morrissey, såklart, som jag lyssnade mycket på när jag gick omkring där i korridorerna.

Lycksele
Den enda av de tre städerna i Västerbotten som aldrig nämns på skivan. Hela inlandet lyser med sin frånvaro, sorgligt nog. Anledningen är väl kort och gott att jag har varit där så sällan, har mest hållit mig vid kusten.

Mullberget
Ett hus i Skellefteå som bland annat inrymmer en massa replokaler och en scen där det ibland ordnas spelningar. När jag gick på gymnasiet hade vi replokal just här med ett band som hette The Tidy Ups.

Nordanå
En park och ett kulturområde i Skellefteå. ”Vykort från Nordanå” var den andra låten som skrevs och spelades in, och var först tänkt som en b-sida till ”’Johanna i parken”. Vi blev dock så nöjda med den att den togs med på skivan.

Osthyvlarna i Ånäset
Ett landmärke i hjärtat av Västerbotten. Mitt ute på en åker, intill E4:an skjuter två jätteosthyvlar upp ur marken, för att symbolisera att man befinner sig i det så kallade ”Ostriket”, alltså där Västerbottensosten en gång uppfanns. Omnämns i ”Umedalen, här kommer vi”.  

Prinsgatan
En gata i Västra Umeå som dyker upp i texten till ”Solnedgång vid Tvärån”. Just där, i hörnet av Prinsgatan, kan man faktiskt se ända ner mot Tvärån. En fin plats där jag brukar promenera med min hund.

Quality Hotel, Skellefteå stadshotell
Blickar man ut från det gamla stadshotellet i Skellefteå, ser man hela Stadsparken och Johanna-statyn, som hela det här projektet började med. Här, i Stadsparken, spelade vi in videon till Johanna i parken, en fin eftermiddag i slutet av sommaren 2016.

Rådhustorget
“Snart ringer midnattsklockorna ut, går hem över Rådhustorget nu” lyder öppningsraden i titelspåret, “Nere och ute i AC län”. Rådhustorget ligger mitt i centrala Umeå, intill det gamla rådhuset. I slutet av låten hörs klockorna i rådhuset ringa ut, inspelade en kall vinterkväll i början av året.

Skolgatan
Gatan som jag bor på i Umeå, och som dyker upp i låten ”Stjärnhimlen”. Det var en av de sista låtarna som jag skrev klart inför inspelningen. Det kändes fint att få in referenser till både Four Tops och Frank SinatrasSeptember song” i texten. Petter Utbult skrev stråkintrot, som jag tycker är bland det vackraste på hela skivan.

Tvärån
En å i Umeå som flyter fram genom flera av låtarna på skivan, inte minst ”Solnedgång vid Tvärån”. Jag ville skriva en storslagen och euforisk sång om att driva runt i Umeå. En låt där varje rad var viktig och värd att skrikas ut. Det kändes på nåt vis självklart att den låten skulle öppna hela skivan. Mattias Malm, Petter Utbult och Josef Ringqvist svarvade fram det fina arrangemanget, som börjar med ensam akustisk gitarr och slutar i ett fyrverkeri av stråkar, trumpeter och gitarrer.

Umedalen
En stadsdel i Umeå som en gång i tiden byggdes upp runt det numera nedlagda mentalsjukhuset Umedalens sjukhus. “Umedalen, här kommer vi”, är väl tänkt som en sorts referens till Smiths-skivtiteln “Strangeways, here we come”.

Väst på stan
Stadsdelen i Umeå som jag bor i för tillfället. Många av låtarna har sin utgångspunkt i just de kvarteren. “I know every crack in these dirty sidewalks of Broadway” sjunger Glenn Campbell i sin “Rhinestone Cowboy”, och jag tyckte det fanns nåt fint i att sjunga samma sak om mina trottoarer Väst på stan.

Waterloo
Ray Davis skrev mästerverket “Waterloo Sunset” om ett ungt par som går över Themsen och tittar ut över solnedgången. Jag ville skriva min egen version av den låten, och det blev “Solnedgång vid Tvärån”. Några andra insprirationskällor var Jackson BrownesThese days”, Olle AdolphsonsTrubbel”, Beach BoysCaroline,no” och Colin BlunstonesCaroline, goodbye”.

X och Y län (Gävleborg och Västernorrland)

Vi spelade in stora delar av “Nere och ute i AC län” i en källare på Tjärhovsgatan i Stockholm en vecka i april, i ett fantastiskt hus som kallas Kapsylen. Det var en fin vecka, precis i början av våren. Jag minns att vi i bandet var glada när vi vände hemåt på valborgsmässoafton med 12 låtar i bagaget. Vi plöjde uppåt längs E4 i min skruttiga gamla Saab. Vi passerade Dragon Gate, glada i hågen. Men nånstans i höjd med Höga Kusten började vi ana oråd – bilen hade börjat spruta ur sig tjock, svart rök. I Örnsköldsvik gav bilen upp, vi kom inte en meter längre än Paradisbadet. Vi fick vänta på bärgningsbil och tvingades ta en hyrbil sista biten till Umeå. Bilen är idag, dessvärre, skrotad.

Z län (Jämtland)
Östersunds pop-storheter Vapnet lyssnade jag mycket på när “Kalla mig” och “Ge dom våld” kom, sådär för tio år sen. De gjorde ett helt album med låtar om gator i Östersund, ett koncept som jag var superimponerad av. En låt som den ljuvliga “Thomégränd” var definitivt en inspiration till min skiva. Samma sak kan sägas om den fantastiska låten “Ljusdal” med närbesläktade gruppen Sibiria.

Ånäset
Mellan Umeå och Skellefteå ligger Ånäset, som huserar det pampiga Royalhuset, som man kan se från E4. Nöjespalatset Royal byggdes redan 1938 och än idag ordnas fester, konserter och arrangemang då och då i byggnaden. Ligger granne med Osthyvlarna, och båda landmärkena besjungs alltså i “Umedalen, här kommer vi”.

Älven
Umeälven rinner förbi i flera av låtarna på skivan. Men mest plats tar den nog i “Månsken över Umeälven”. Jag ville skriva min egen “Moon river”, Henry Mancinis fantastiska sång från filmen “Breakfast at Tiffany’s”. Arrangemanget är inspirerat av Harry Nilssons version av “Everybody’s talkin’” och ByrdsBallad of Easy rider”. En av de låtar som jag själv blev mest nöjd med på skivan.

Öbacka
Umeå-stadsdelen Öbacka dyker upp i låten “Umeå, jag älskar dig men du drar bara ner mig nu”. Titeln är så klart en referens till den fantastiska LCD Soundsystem-låten “New York, I love you but you’re bringing me down”. Texten beskriver en promenad från Nydala i östra Umeå, via älven och centrum, bort till Döbelns plan, som ligger Väst på stan. Det finns också flera referenser till Paul Simons låtar i texten. Det där med att stå vid Öbacka och kasta i stenar är en hommage till Simon & Garfunkel-låten “Leaves that are green” och att älven glittrar som en National-gitarr känns igen från “Graceland”.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras