Att lira i ett band är inte alltid det lättaste. Att ha ett band där medlemmarna bor i olika länder blir därför genast mycket svårare. Nuaias Michala Østergaard-Nielsen berättar för Drefvet om hur vardagen för ett band med långdistans-problem kan se ut. Det blir även tips på musik från vårt grannland i söder med artister som förtjänar mer uppmärksamhet.

Vi har precis gett ut vår andra skiva “Belong to the moon” på det svenska skivbolaget BoogiePost Recordings. En skiva, som vi i två år har arbetat och experimenterat med i olika studios i både Köpenhamn och Stockholm. En lång, spännande och otroligt rolig process.

Vi skriver musiken ihop, och Sofie skriver texterna. Vi jobbar på det sättet, att vi tar utgångspunkt i fria improvisationer. Vi spelar ofta in jam och när vi lyssnar efteråt så väljer vi ut de idéer vi gillar och jobbar vidare på dem. Eller så tar vi fasta på en idé direkt och jobbar vidare med den. En idé kan lika mycket vara en ”konkret” känsla, stämning eller några textfraser eller ord från Sofie som en konkret ”musikalisk” idé. Vad som än uppstår och träder tydligt fram – det är det som är vår utgångspunkt. Vi har jobbat på det sättet sen vi träffades på Musikhögskolan i Malmö i 2006 där vi började jamma ihop, och 2007 bildade vi Nuaia.

Musiken på ”belong to the moon” är en blandning av pop, fria improvisationer, live-elektronik och experimentell musik. Kanske ett bra och enkelt ord är ”fri-pop”. Jag tycker själv också att skivan är ”poetisk”, om man kan säga så om musik, eftersom det finns en lyrisk kärna som är genomgående på hela skivan. Vissa låtar är helt fria improvisationer medan andra är mer producerade och i förhållande till vår första skiva ”nuaia” från 2009 har det gått mer åt indie-pop hållet, för att låtarna helt enkelt blivit så. Samtidigt är något av det viktigaste för oss att behålla känslan av frihet i vår musik – i grunden är vi alla tre improvisationsmusiker och det är också grundkärnan i vår musik. Men oavsett var vi kommer från och hur musiken blir, är det allra finaste när människor blir berörda av musik. Det är det vi vill.

Nuaia är ett svensk-dansk band. Både Mika och jag bor i Köpenhamn, medan Sofie bor i Stockholm. I och med att vi inte bor i samma stad, krävs det lite framförhållning och planering när vi ska ses. Vi ses ofta i två-tre dagar i antingen Köpenhamn eller Stockholm.

Den enda skillnaden på att vara med i ett svensk-dansk band (om det inte är Malmö–Köpenhamn det gäller) är att det krävs lite mer framförhållning. På denna skiva fick vi i god tid planera in tillfällen att träffas, men vi har även jobbat på olika håll. Mika och jag i Köpenhamn och Sofie i Stockholm. Men vi upptäckte snabbt att allt som hade med det musikaliska arbetet att göra skulle vi göra tillsammans, eller nästan allt i alla fall. Det fungerade helt enkelt bäst så. Vi har alla tre en mening och uppfattning om hur det ska vara och låta, men självklart är det en balans att hålla allt öppet och bevara friheten till att spela som man vill, och det ge sin mening till känna. Jag tycker att vi har hittat en bra balans i det.

 

Nuaia – Belong to the Moon

 

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras