Långfredagen är ju som bekant en dag som traditionellt ska präglas av stillhet och sorg, och gårdagen fick sin dos av sorg när In Solitude – med sedvanligt målande språk gissningsvis signerat Pelle Åhman – meddelade sin nedläggning på Facebook.

Efter 13 år lägger ett av Sveriges bästa rockband ner. Just siffran 13 känns ju kompatibel med In Solitudes hela aura, och det verkar inte vara ett hastigt beslut utan något som legat och grott ett tag.

Första gången jag såg och hörde In Solitude var i maj 2011. Jag och några kompisar var på Strand i Hornstull för att se Ghost live för första gången. Stench och In Solitude var förband och jag hade inte hört en ton av In Solitude på förhand. Men deras set knockade mig, särskilt To her darkness – fortfarande bandets bästa låt. Jag gick till Sound Pollution dagen efter och köpte deras två första skivor.

De gånger sen dess jag har sett bandet – senast på Kägelbanan – har de levererat en grymt tight scenshow. Alltid med deras fantastiska intro: Fire of gods love av Sister Irene O’Connor. En kuslig hyllning till gud av en katolsk nunna, som passade perfekt för att sätta stämningen på In Solitudes konserter.

Det är tråkigt att de packar ihop och stänger butiken. Men samtidigt har jag den yttersta respekten för band som bestämmer sig för att sluta på topp, vilket In Solitude verkligen gör. Det ska bli spännande att se vad medlemmarna tar sig an framöver. Bröderna Åhman har säkert någon diabolisk plan att sätta i verket.

Det var tretton bra år – nu kommer musiken att leva vidare för alltid.