Chugger
Human Plague
(Rambo Music, 2015)

Chugger-Human Plague coverNågonstans mittemellan 90-talets stilbildande Göteborgssound och den amerikanska scenens fläskiga machometal (eller groovemetal om man vill slänga sig med mer fackmannamässigt korrekta uttryck) placerar sig Chugger. I alla fall om de får säga det själva och det ligger förstås ett och annat i den beskrivningen.

Som om orkestern plockar det bästa från två världar. Det är i alla fall det intrycket man kunnat få i bandets utförliga och läsvärda studiodagbok som de skrivit här på Drefvet under inspelningen av ”Human Plague”.

Så. Upp till bevis. Ett ystert metalband till rakning.

Jag blir lite nostalgisk av ”Human Plague”. Det är trots att det är en alldeles färsk inspelning en skiva som tar mig tillbaka åtminstone 15 år i tiden. Till millennieskiftet när jag var en nyfiken färsking i svängen, till åren därefter när bergen av promotionmaterial började välla in och allt var precis lika spännande.

Då fanns en uppsjö av gäng (jag betvivlar starkt att enda enda av dem finns kvar idag) som surfade på den våg som stilbildarna At The Gates, In Flames och Dark Tranquillity, till viss del även Soilwork, piskat upp. Band som anammade en älskvärd stil och var skickliga musikaliskt, men rent låtskrivarmässigt inte spelade i samma liga som sina föregångare.

Jag lyssnade. I många fall rent av diggade. Men jag minns inte ett enda bandnamn idag.

Precis där står Chugger och viftar med ”Human Plague”. En i alla hänseenden skickligt svarvad platta, men utan den där urskiljande identiteten som gör att någon kommer minnas den om tio år.

De amerikanskt inspirerade fläskpartierna gör sitt till för att det inte ska bli en renodlad nostalgitripp tillbaka till Göteborg, men visst handlar det här i största mån om The Gothenburg Sound. Minus de hänförande melodierna som ändå var genres stora signum.

Dessutom har Daniel Antonsson (som ju har haft sina smutsiga fingrar inblandade i flera av tungviktarna inom genren så som Soilwork, Dark Tranquillity och forne In Flames-mannen Jesper Strömblads Dimension Zero) rattat ett för genren perfekt ljud.

David Dahl gör en berömvärd sånginsats, han låter föredömligt elak och svänget är det definitivt inget fel på. Det är saker jag skriver upp på pluskontot och som gör att jag tycker att det är riktigt underhållande så länge ”Human Plague” snurrar.

Men minnesvärt, nej då tror jag snarare att den välformulerade studiodagboken kommer att leva längre i medvetandet.

För till syvende och sist är Chugger bara ännu ett band som gör sin grej bra utan att för den sakens skull lyckas blåsa sansen ur sin lyssnare.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras