Nine Inch Nails
Hovet, Stockholm
2014-05-10

– När ”Year Zero” kom ut var det ingen som förstod vad det var frågan om, den var före sin tid, den är fortfarande före sin tid.

Trent Reznor tilltalar sin publik en gång under den drygt en och en halv timme långa konserten och lyckas med de få ord han bitskt spottar ur sig klargöra att den publik som letat sig till Hovet är lite smartare än alla andra eftersom de förmår uppskatta Nine Inch Nails.

I övrigt fokuserar han och hans manskap fullt ut på att låta musiken tala.

Efter det lilla anförandet gör man det med fullständigt betonghårda The Great Destroyer som skakar Hovet i sina bärande fundament.

Nine Inch Nails ger kompromisslösheten ett ansikte.

Antingen förstår man eller så gör man det inte. Men oavsett vilken sida man sällar sig till är Reznors best ett överväldigande fenomen. Fullständigt omöjligt att inte beröras av.

Ljusshowen är magiskt snygg och lika uppfordrande som det musikaliska innehållet. Nine Inch Nails vägrar bestämma sig för om de ska vara synth, metal eller rent av punk. Det enda de med klarhet deklarerar genom sitt framförande är att de inte tar några fångar. Allt, precis allt, görs med överkörande attityd och inställning. De knappa 5000 åskådarna i hockeytemplet stångar skallarna blodiga mot en vägg av ljud.

Som avslutning langar amerikanerna fram hitartilleriet och levererar Wish, The Hand That Feeds och Head Like a Hole på ett snöre. Inte ens då är det särskilt hittigt. Bara helt självklart överkörande.

Orkestern kommer tillbaka in på scenen efter att det där bombardemanget fått agera slutpunkt på ordinarie set. Trent Rreznor kvider fram Hurt med känslorna utanpå kroppen. Det är så naket att det nästan gör fysiskt ont. Sedan är bandet borta och lamporna tänds innan någon ens hunnit förstå att det är över.

Kvar lämnas vi med en enda känsla. Om Trent Reznor är före sin tid eller inte är en fråga som bara blir fullständigt irrelevant.

Det enda som känns påtagligt är att Nine Inch Nails givit kompromisslösheten ett ansikte.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras