Vi satt där på nyårsafton. En samling goda vänner, på en flott polsk restaurang i Gdansk, och bollade frågan fram och tillbaka mellan varandra så där som man gör när saker och ting ska sammanfattas i gemytliga sammanhang.

Hur var egentligen året som precis passerat?

Vissa i sällskapet hade storartade åstadkommanden att lyfta fram, härliga minnen att summera. Själv kom jag inte längre än till att 2015 var ett mellanår. På alla plan.

För samtidigt som det var tolv klart tillfredsställande månader var det inget som direkt utmärkte sig väldigt mycket. Inte på något sätt. Och det avspeglades även i mitt musiklyssnande.

När jag satte mig för att summera året och plocka fram det bästa ur den musikaliska myllan uppenbarade sig ett inte helt angenämt faktum. Jag hade svårt att hitta de riktiga wow-ögonblicken. Över huvud taget kändes det som att jag inte tagit till mig året så som jag själv kanske hade önskat. Eller för den delen förväntat mig av mig själv.

En djuplodande analys av Spotify-kontots ”your year in music” sa ungefär samma sak. Bekräftade bilden. Den 100-spårslista som genererades fram bjöd till stora delar på gamla beprövade kort. Förvisso bra. Men det förmedlade ändå bilden av att jag under året som gick satt lite fast i gamla hjulspår.

Att nyfikenheten helt enkelt inte riktigt fanns där. Fråga mig inte varför. När jag sitter och tänker på det nu är det snudd på absurt.

Men det är ändå ett faktum. Precis som året i största allmänhet, var 2015 ur min musikaliska synvinkel ett mellanår. Jag tror på intet sätt att det var så sett till vad som släpptes. Jag tror helt och hållet att det berodde på mig, att jag inte var tillräckligt öppen för att upptäcka det nya. Eller för den delen, det gamla.

Det kanske behövs sådana år ibland. Blaséår. År då det det är närmare till delete-knappen än lyssna-knappen bland alla dagliga mail med ny musik som dimper ner. År då redan beprövade Spotify-listor ligger närmare till hands än att handlöst dyka ut i den djungel av ny musik som serveras via allehanda forum.

Men jag känner att nyfiken är på väg tillbaka och att 2016 fått något av en kickstart. Jag känner att jag vill uppleva mer i år. Att jag när det vankas nyårsafton igen på alla plan som finns kan summera ett år som varit fabulöst sprudlande.

Därför ger jag mig själv, bara mig själv och ingen annan, ett nyårslöfte. Att vidga vyerna och öppna upp hörselgångarna. Att det kommande året vara betydligt mer öppen, nyfiken och aktivt söka upp, avlyssna och bedöma så väl det nya som det gamla. Att gräva åt alla möjliga håll och utvidga allehanda spellistor med mängder av nyupptäckt godis.

Jag vill tillbaka upp på den musikaliska autobahn som jag är så van vid att befinna mig på, men som 2015 förvandlades till en trång kostig.

Förmodligen kommer det också att smitta av sig på Drefvet.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras