Ledmotivet i mitt liv det är, vare sig jag vill erkänna det eller inte, spänning och förälskelser. Förälskelser i kulturer, människor, städer och olika situationer. Det är därför jag hamnat i många olika sammanhang.

I musiken kan man och får man lov att vara helt omättlig.

Min längtan efter den riktiga kärleken krossade ofta mitt hjärta, men det är ju också därifrån inspirationen kommer ifrån; det där spännande och samtidigt plågsamma i stunden.

Jag tror att min omättliga nyfikenhet i musiken delvis kommer från min mångfasetterade kulturella bakgrund.
Varje helg i vår lilla Jägerso-villa bjöd min ungerska multi-instrumentala mamma hem musiker från hela världen för att umgås och jamma. Allt från Ryska operasångare till citarspelare från Bangladesh.
Kommer aldrig glömma mammas vän Sazed då han satte sin dyrbara och otroligt häftiga Citar i min famn.

Dessa upplevelser höll min nyfikenhet levande och min förälskelse till musikinstrument vaknade. När jag var 3 år gammal började jag spela fiol, mamma lärde mig spela piano under åren gång och när jag själv upptäckte jazzen via Pappas favoritfilmer med Judy Garland och Frank Sinatra så ville jag inget hellre än att sjunga och spela saxofon i storband.

Sen kom en annan förälskelse…Ricky Martin. Den latinamerikanska musikens värld vällde över mig, rytmerna, melodierna…jösses! Jag var berusad i flera år av dess tongångar. Upptäckte artister som Cezaria Evora, Antonio Carlos Jobim, Paquito D’Rivera, Gloria Estefan, Gipsy Kings och många många fler.
Jag dansade även salsa i många år och spelade saxofon i ett salsaband i Malmö.

Under min tid på Berklee College Of Music fick jag djupdyka in i den latinamerikanska världen. Där träffade jag nämligen basisten Oscar Stagnaro, då min lärare i latinjazz, nu en god vän och producenten till mitt deubtalbum ”Let’s Run Away”. Han introducerade mig i sin tur till mångfaldigt Grammy Awardvinnande legenden Paquito D’Rivera som till min stora glädje gästar albumet.

Om det finns en artist som influerat mig mycket, speciellt i att få känna att det är ok att vara nyfiken och få infinna sin i olika genrer och stilar, är det Gordon Sumner, den fantastiska Sting. Hans skiva ”Brand New Day” var en härlig kavalkad av genrer och det är Sting som står i centrum. Det spelar ingen roll om han gör en gospelinspirerad countrylåt, den orientaliska Desert Rose eller en Bossa Nova så är det Sting och bara Sting.
Någonstans är det detta jag strävar efter.
Gränslöshet när den är som bäst.

På min skiva så finns det låtar som är i sin grund skrivna som poplåtar men när de fick möta Oscar Stagnaro, Mark Walker och Tim Ray i USA förvandlades de till något helt annat, men poptonen ligger fortfarande kvar tillsammans med mitt eget jazziga feel.
Sådant tycker jag är otroligt spännande och jag är så glad att jag fått förverkliga detta.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras