The Hives
Gröna Lund, Stockholm
2014-09-25

The Hives ska stänga in sig i gruvan och bryta ny musik. Men först, en festlig urladdning på Gröna Lund.

Man ska inte jämföra. Det blir aldrig särskilt bra då. Men jag står i publikhavet på Gröna Lund med en förkunskap om hur briljant magiska The Hives var när de gjorde sommarens enda spelning på Bråvallafestivalen i juni (en spelning som kollega Tideman omskrev här). Att leva upp till en sådan toppnotering är snudd på omöjlig och det är inte rättvist att bedöma orkestern efter den måttstocken när de nu hjälper till att stänga utomhuskonsertsäsongen.

Så jag får det sagt direkt. Nej, The Hives levererar inte lika explosivt lysande som på Bråvalla. Howlin’ Pelle Almqvist gör ett alltid lika lysande jobb som självgod publikdomptör, men har inte Gröna Lund-publiken i samma järngrepp.

Men, och det är ett synnerligen viktigt men, The Hives är ändå ganska nära sin toppform.

thehivesTrots att den massiva rockleveransen bitvis går överstyr i ett skramligt tordön är det uppenbart vilken briljant låtskatt The Hives sitter på. Orkestern besitter expertkunskaper när det kommer till att svarva energiskt explosiv men samtidigt melodimysig rockmusik. Öppningen Come On! är ett solklart exempel, nummer som Two Kinds of Trouble, Go Right Ahead och mästerliga livenumret Won’t be Long är andra exempel som bara måste nämnas.

Hitsen går förstås också hem, även om Tick Tick Boom kanske dras ut i lite väl längsta laget med bandpresentation, publiksurfing och allt vad Howlin’Pelle nu får för sig.

När Hate To Say I Told You So, som alltid i en version som gränsar till total galenskap, klingat ut har The Hives satt en tjusig punkt för sin exklusiva konsertsommar och lämnar en eftersmak som gör att många förmodligen längtar lite extra mycket efter det där nya materialet som nu ska svetsas ihop.

The Hives besitter egenskapen att aldrig lämna någon oberörd. Trots orättvist högt ställda förväntningar.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras