”Musik är själens medicin.”

De orden har jag växt upp till, och de kommer från en väldigt klok människa som dagligen inspirerar och lyfter mig i livet, min pappa.

Jag fick gåvan att växa upp i en väldigt musikalisk familj, från att min farmor satt vid keyboarden och sjöng visor med mig till alla stunder min pappa och bror diskuterade musik ihop; Iron Maiden, Shocking Blue, Bee Gees, System of A Down, Cher, Beatles listan är lång. Under mina grundskoleår gick jag i en musikskola i Västerås, musikteori, musikhistoria och att sjunga i kör blev en del av min vardag. Jag har med andra ord alltid levt med musik väldigt nära.

Under mina tonår var jag väldigt förvirrad, jag började tidigt få upp funderingar kring min identitet och rädslan att inte bli accepterat för den jag egentligen är tog över. Trots att jag förnekade känslorna i många år fanns det ett ställe jag kunde fly till, låtskrivandet. Jag vet inte hur många timmar jag satt med gitarren från 14-års ålder och bara skrev av mig. Det blev min frizon, ingen dömde mig inte ens jag själv.

Jag tror inte riktigt jag förstod vikten av låtskrivandet just då, hur mycket det verkligen stärkte mig som människa. Jag kan till och med minnas min sista låt innan jag hittade styrkan i att acceptera mig själv och ”komma ut”. Konsten att kunna skriva om sina känslor tycker jag personligen är fascinerande, att kunna beskriva något som inte är fysiskt påtagligt i melodier och lyrik för att få sig själv och andra att förstå, hur mäktigt är inte det egentligen?!

Singeln ”Make Room” handlar om oron och känslan att aldrig kunna fylla hjärtat hos den du älskar så som en annan kunnat förut. Jag påbörjade låten i april 2016, med mina två vänner och kollegor Patrik Jean och Helmer Norrby.
Låtens öppningsfras blev ”I know you will never love me like you loved the one you lost.”
Sen kom livet emellan och kärleken tog över hela mig. Det var mina två bästa år och jag valde på något sätt att inte lyssna på min magkänsla, men så står jag här idag och släpper låten som skrevs klart i höstas, och inser att jag alltid hade svaret framför mig.

Så vad försöker jag komma fram till med allt detta blaj om mig själv? Jo två saker, underskatta inte musikens storhet och slutligen; jag kan inte annat än att hålla med, musik är verkligen själens medicin pappa.

 

Melanie Wehbe – Make Room

 

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras