Jag har väl egentligen inte gett mig på några riktigt heliga kor på den här skivan, möjligen Dylan-låten undantagen, kanske Waits, Cash förstås, jaha hoppsan, det var visst några ändå. Men i de fall där artisterna är gamla hjältar har jag väl inte valt de mest ikoniska låtarna kanske. Om jag verkligen hade velat slakta heliga kor hade jag också behövt ha med exempelvis The Clash eller Neil Young.

Jag har inte haft någon masterplan och inget smart tema, låtarna har dykt upp av en slump på stereon och jag har gått på lust, testat ett helt gäng låtar, gått vidare med de som funkat, och tagit med de som blivit bra. De som jag fick tillstånd att göra bör jag väl tillägga, vilket i och för sig var nästan alla.

Jag är mer en låt- än textperson när det kommer till låtar på engelska, jag hör inte riktigt texten om jag inte anstränger mig, och jag tror det var därför det fanns en vits för mig att göra översättningar till svenska.

01. Rövaren
(The HighwaymanJimmy Webb)

Jag liksom många andra upptäckte låten genom The Highwaymens version. Jimmy Webbs original är också bra, men kanske väl dramatisk; texten är ju ganska storvulen så jag försökte hålla tillbaka lite så den inte skulle bli för pampig. Stora texter blir sällan större för att man använder stora gester. Jag upptäckte att det är en fantastiskt välskriven låt, med en lite udda pop-text om reinkarnation, lite gammaldags och högtidlig och säkert också pretentiös och patetisk enligt vissa. Överlag upptäckte jag under arbetet att välskrivna låtar är mycket lättare att översätta, av förklarliga skäl, och att vissa engelska texter bara är för dåliga när man sätter dem under lupp och hör dem på sitt eget språk.

02. Satans högra hand
(The Devil’s Right HandSteve Earle)

Jag har alltid gillat låten, jag tror jag först översatte titeln bara och tyckte den var skön. Det är ju alltid roligt att sjunga satan. Jag hade i alla fall inte lyssnat på texten ordentligt märkte jag när jag började jobba med den, den är lite kul fast ämnet och budskapet är allvarligt; pojken som suktar efter en pistol i ett skyltfönster och mamman som tappar äggen och gormar och svär, via skildringen av olika Colt-modeller till att det hela spårar ur under ett kortspel med gruvarbetare.

03. Fredag jag är kär
(Friday I’m In LoveThe Cure)

En Cure-låt som nästan är glad! Det är ju svårt att motstå. Jag har kanske aldrig varit ett superfan men alltid gillat The Cure. Jag var punkare och gled aldrig riktigt djupt in i varken depprocken eller postpunken. Via The Clash och deras vida omfamning av musikhistorien utforskade jag hellre soul, reggae, dub och elektronisk musik under många år. Tills jag blev äldre och visare och insåg att country är allt du behöver. Typ.
Friday-texten är också lite småkul och gick lätt att översätta, musiken var desto svårare att få till. Det blev några versioner innan den slutgiltiga, jag höll på att steka den några gånger, och jag vet fortfarande inte riktigt om jag fick till den. Jag har själv lite svårt för hurtig cirkus-musik, men jag hoppas att den här hamnar på rätt sida gränsen, kanske på något slags Tom Waits-konto? Jag har märkt att barn gillar låten i alla fall, och det är väl inte fy skam.

04. Gud hjälp mig
(Am I The Only One (Who’s Ever Felt This Way?)Maria McKee)

Jag upptäckte Maria McKee när hon sjöng i Lone Justice. Såg dom bland annat på Eriksberg i Göteborg tillsammans med Big Audio Dynamite, Pretenders och U2. Bra lineup! Den här låten är från hennes första soloplatta. Kunde egentligen valt nästan vilken som helst på den grymma skivan. Hon är så mycket mer än den enda låt hon är känd för hos den bredare massan, ”Show Me Heaven”.

05. Jag vill inte bli stor
(I don’t wanna grow upTom Waits)

En gammal favoritartist. En av de största om ni frågar mig. Jag upptäckte honom i höjd med Swordfishtrombones och Rain Dogs, och därifrån har jag älskat hela hans digra katalog både bakåt och framåt. Kanske att jag på senare år har tröttnat lite på den allra skränigaste kloakbluesen, men jag har en spellista med bara hans ballader, och den är rent guld. En rolig detalj är att Michael Blair som spelar percussion på min skiva gjorde detsamma på den mästerliga ”Rain Dogs” från -85. Denna låt är från ”Bone Machine” som kom -92. Underbar text om att vägra växa upp.

06. Låt det bli vi
(Je t’appartiens/Let It Be MeGilbert Becaud)

Från början en fransk låt, men jag har översatt den engelska versionen av Mann Curtis, min franska är helt kaputt. En sån där låt som ”alla” har spelat in: Elvis, Dylan, Nina Simone, Willie Nelson och många fler. The Everly Brothers gjorde den engelska versionen känd. En sån där skenbart enkel och självklar låt som alla som skriver låtar vet är de svåraste att få till.

07. Varje dag är som söndag
(Everyday Is Like SundayMorrissey)

Jag var ganska nere i The Smiths i de sena tonåren, men jag måste erkänna att jag följt Morrisseys solokarriär med varierande uppmärksamhet och engagemang. Jag var i och för sig och såg honom på Hovet sist, och han sjunger fortfarande fantastiskt bra live, men låtkvaliteten är väl i ärlighetens namn lite skiftande. Nu hade han bland annat en hangup på kastanjetter, vilket är lite kul i och med att jag bytt ut tamburinen i originalet mot just kastanjett. Den här låten är grym tycker jag, från hans första soloplatta ”Viva Hate” som kom -88. En urbrittisk text om en kuststad som någon borde bomba bort, helst med kärnvapen förstås i Mozzers vanliga, trevliga stil.

08. Någon har velat mig väl
(Love’s Been Good To Me – Rod McKuen)

Johnny Cash fick mig att upptäcka den här pärlan till låt. Om man översätter låtar i den här genren, är chansen stor att Cash gjort versioner av i alla fall sjuttio procent av dem. Han gjorde ju så extremt många covers bara sista tio åren av sitt liv.
Rod McKuen var låtskrivare och poet, han gjorde bland annat engelska versioner av Jacques Brels låtar. Det var en av de svårare låtarna att få tillstånd till, av den enkla anledningen att det var så svårt att få tag på förlaget. Han visade sig ligga på ett litet förlag som drevs av en äldre dam i New York, men när jag väl fick tag på henne och Rod var det bara glada miner, och det slutade med att Rod bad att få min förra skiva ”Vad är det vi väntar på” överskickad för att eventuellt sätta en text till någon av mina låtar. Det blev tyvärr inget av det, Rod McKuen dog i januari, 81 år gammal.

09. Ring i klockorna
(Ring Them BellsBob Dylan)

Jag fick en kassett av en kompis kanske i 15-årsåldern, med två Dylan-skivor; ett greatest hits-album och ”Infidels”. Det är fortfarande en toppenplatta, trots en lite daterad produktion, men jag bryr mig mindre och mindre om det för varje år som går, särskilt om låtarna är så här bra. Det tog ganska lång tid för mig att bli Dylan-frälst, som jag nämnde är jag ingen textfanatiker på engelska, och Dylan är ju ganska textbaserad om man säger så, men han har också en oslagbar förmåga att leverera dessa texter, särskilt om han är på humör. Då är han i klass med de bästa rapparna i frasering och sväng. Å andra sidan kan han slakta sina låtar så hårt främst live, att man tror att han önskar livet ur både låten och upphovsmannen. Nåväl, ”Ring Them Bells” kommer inte från ”Infidels” utan från Daniel Lanois-producerade ”Oh Mercy”, som kanske står sig desto bättre produktionsmässigt i dag. En biblisk, lite högtidlig låt som är väldigt mycket Dylan för mig, stora ödesmättade ord som alltid låter bra i mina öron.

10. Släktens svarta får
(Black Sheep BoyTim Hardin)

Tim Hardin upptäckte jag ganska sent, jag tror jag hörde ”Black Sheep Boy” i något radioprogram som Joe Strummer hade. Svårt att göra det übercoola originalet rättvisa, men jag hoppas jag hamnat en bit på vägen i alla fall.

11. Jag saknar fortfarande nån
(I Still Miss SomeoneJohnny Cash)

Kanske inte den mest kända Cash-låten precis, men den har någon klassisk kvalitet som jag går i gång på. Ja jag erkänner, jag gillar mest äldre grejer, och gamla goda countrylåtar är för mig höjden av hantverk, så välskrivna och bra låtar att man går av.
Också jag satte upp Johnny Cash på piedestalen först efter American-serien, och ja, jag gillar också ”Hurt”. Men den får bli en annan gång.

12. Hallå hallå
(Hello In ThereJohn Prine)

John Prine är en ganska sen bekantskap; på ytan lite träig, anonym och kanske lite enahanda, men oj vilka låtar och vilken stämning. Ok, några låtar är snarlika varandra, men varför ändra ett bra koncept, vi kallar det renodla. ”Hello In There” handlar om ett äldre par med utflugna barn som fått egna barn och familjer på annat håll, döda och utflyttade vänner och nyheterna på TV som bara upprepar sig, och de försöker upprätthålla förhållandet och åldras med värdigheten någorlunda i behåll.

 

Mårten Sahlin – Rövaren

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras