Manson fick Grönan att stänga grindarna

Marilyn Manson
Gröna Lund, Stockholm
2015-06-10

Arton minuter efter utsatt tid börjar intromusiken dåna ur högtalarna på Gröna Lund. Då är parkens grindar sedan länge stängda och det underdimensionerade nöjesetablissemanget proppat med närmare 17 000 nyfikna själar.

Marilyn Manson fascinerar fortfarande den stora massan och det är klart att han på sant rockstjärnemanér ska vara lite försenad. För vad finns kvar om man skalar bort det där mystiska, lite provocerande och kontroversiella som han byggt hela sin karriär på?

Jo, inte så mycket mer än en flåsande 46-åring med ett likriktat låtmaterial och problem att få ut det bästa ur sina sångarrangemang.

Ska man kunna uppskatta Marilyn Manson live måste man köpa hela imagen. Älska det upproriskt perversa skådespel som han sätter upp. För handen på hjärtat, rent musikaliskt är han inte särskilt intressant längre. Om han ens någonsin har varit det.

Problemet är inte kompbandet, de gör precis vad som går att göra med det låtmaterial Manson släpar runt på. Får det att svänga trots att det i grunden är ganska statistikt. Problemet är Brian Warners röst. När han ger upp sina patenterat stilsäkra Manson-vrål leder det nästan ideligen till att påföljande textrad måste mumlas fram. Som om han inte har kraft nog att löpa hela linan ut med sin sång. Som om låtarna från första början är skrivna lite för avancerat för att han ska kunna göra dem rättvisa.

Det gör det lite haltande. Det gör det till ett skådespel som fascinerar mer än det imponerar.

mansongronanFör okej, köper man bara det faktum att det stapplar lite rent sångmässigt måste man ändå ge den rutinerade skräckrockaren att han när skriken sitter låter riktigt bra och att han dessutom tycks vara på ganska gott humör. De tafatta försöken till skämt är kanske inte jättefestliga, men att Manson snackar med sin publik och det dessutom riktigt frekvent är ett mycket positivt tecken.

Setlistan är dessutom en berömvärd bergochdalbane-tur genom karriären där Manson inte nödvändigtvis snöar in på de självklara hitsen, men samtidigt inte heller exkluderar dem helt. Han kommer naturligtvis inte undan nummer som Rock is Dead och The Beautiful People (som båda låter riktigt bra!), men har samtidigt den goda smaken att införliva en udda fågel som Angel With the Scabbed Wings (från ”Antichrist Superstar”, 1996) i konserten.

Höjdpunkterna?

Den senaste singeln Third Day of a Seven Day Binge skiljer ut sig lite ur mängden vid sidan av övrigt Manson-material men visar sig passa utmärkt in i konsertrepertoaren och den som klarar att stå still till mOBSCENE måste vara stelopererad. Men som allra mest överlycklig blir den gigantiska publiken till Depeche Mode-covern Personal Jesus.

Det säger förmodligen ganska mycket om hur mycket mer Marilyn Manson är ett fascinerande fenomen än en avgudad musiker.

Att slita sidor ur Bibeln, hetsa tonårstjejer till att kasta upp sina BHar på scenen och på sant Alice Cooper-manér svassa omkring med en mikrofon borde kanske inte chockera längre 2015. Ändå tvingas Gröna Lund stänga sina grindar om 17 000 fascinerade själar.

Det är ganska mäktigt ändå.