Veronica Maggio
Popaganda
2014-08-30

Det har blivit dags att ta sommaren i hamn. Popaganda är sommarens sista festival och punkten för kalaset vid Eriksdalsbadet sätts av Veronica Maggio som passande nog gör sin sista spelning för den här sommarens långa turné.

Två gånger avslut alltså och visst känns det att sommaren drar sin sista suck när kylan börjar bita i festivalbesökarnas kinder lagom till att den energipumpade sångerskan går på scen.

Det har varit ett triumftåg genom Sverige och Norge för Veronica Maggio de senaste månaderna, men det mesta är sig likt från turnépremiären på Bråvallafestivalen när hon nu stänger boken för att kunna skriva nästa kapitel.

Det är fortfarande så att publiken är deluxe-taggad genom i stort sett hela setet, men att det är i extranumren Jag kommer och Hädanefter (den senare med en smakfull konfettiexplosion som stilfull avslutning) som det verkligen brinner. Då kokar det i luften över badplatsen. Då äter 13 000 besökare ur Veronica Maggios händer.

Annars hade man kanske kunnat vänta sig lite mer av en turnéavslutning. Men det bjuds inte på något extraordinärt. Maggio låter musiken och sin energi tala och kanske är det gott så. I Snälla bli min bjuder hon på en av aftonens höjdpunkter genom att ta ner tempot och våga vara lite mer naken och blottad än i de upptempostänkande partynumren som både handlar om och lockar till fest.

Kontrasten mellan moget reflekterande och naivt dumdristig är ju annars det som gör Veronica Maggio intressant. Det är lite det hennes musik alltid handlat om, det är lite det den här sommarens bejublade resa kommit att handla om och det är den känslan hon understryker när hon knyter ihop sommaren på Popaganda.

När den sista tonen klingat ut och folkmassorna myllrar ut från området ter det sig ganska självklart att det blev just Veronica Maggio som fick stänga sommaren.

En sommar som lämnar många tvetydiga smaker efter sig.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg