Känslan av ett rusande hjärta som inte går att kontrollera. Rädslan över att inte kunna vara sig själv någonstans, någonsin. Så fort natten närmar sig kommer rytmen, panikångesten. Varför måste det bli natt igen? 

Cowboys började som ett skämt men växte och blev allvar. Det har varit en svår nöt att knäcka. Det känns som att den har levt ett helt liv innan den ens är släppt för allmän reflektion. Den har haft olika skepnader och uttryck under en lång skapandeprocess tillsammans med fler musikanter och vänner än vad som får plats på en scen. Det är det som gjort den till det den är idag. 

Det ska bli väldigt skönt att släppa den ifrån mig. Den handlar om mig och människor jag mött, beroenden och om att inte våga släppa taget. Den handlar om att ständigt kämpa för att hålla sig över vattenytan. Cowboys är en berg och dalbana av känslor om att försöka passa in någonstans, men att det på ett eller annat sätt alltid går åt skogen. 

Trying hard, still no cowboy

Easy on the bottle
Roam inside our land
Deals tend to cut both ways
Don’t force the devil’s hand
I don’t know bout you or others

Do you break when darkness falls
Do you ache for times long passed or not
Paint with common colors
Tow the party line
Carefully my brother
Don’t stray beyond the signs

We all tried to follow
Just couldn’t keep the pace
We all knew
The world was all yoursI know it’s hard to breath when

They’re closing in
Tryin hard 
Still no cowboy

I guess I saw it coming
A call too late at night 
They found you ‘neath the bridge where
We used to smoke when we were young
Stayin’ young and feeling kind of old
Starring in a story often told
Everybody tells your tale

Still no cowboy

Every path you’ve taken is now a trail
Everyone is arguing ‘bout when
How and where they saw you last
Still no cowboy



Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg