Jag minns det fortfarande så tydligt. Jag tänker (kanske inte dagligen, men ofta) på det där mailet way back in 2014. Jag hade varit på Saliga Munken i Norrköping och sett Thomas Stenström framföra låtar från hans kommande skiva. Det var svinkallt utanför och stormen piskade i ansiktet.
Stenström framförde låten då (inne alltså, inte utanför) och ja, jo den lät ju helt ok, även i en avklädd version ackompanjerad av Johannes Runemark.
Det är inte det som är problemet, problemet kom några dagar efteråt.

En måndag. Jag har glömt det exakta datumet och bevismaterialet är slängt i den elektroniska papperskorgen, men det stod nåt i stil med
”Här kommer Thomas nästa singel. Lova att inte skicka den vidare”
Thomas Stenström hade innan dess släppt singeln Fåglar, en vacker vemodig duett tillsammans med Frida Sundemo. Fin, absolut..men..
Jag vet inte hur många gånger jag spelade den där jävla låten första dagen, men många var det, väldigt många. Aldrig innan hade jag hört en så energidopad och smittande låt på svenska.
”Lova att inte skicka den vidare” ekade i bakhuvudet.
Men..alla måste ju få höra den..det här är för bra för att hållas inlåst.
Jag spelade den för mina föräldrar som älskade den.
Jag spelade den för kompisar som älskade den.
Jag spelade den för kollegor som älskade den.
Men jag ville att hela världen skulle få höra den

Där och då hade låten exakt noll strömningar på spotify.
Där och då hade låten exakt noll coverversioner på youtube.
Där och då visste ett fåtal personer om att ett vulkanutbrott var på gång.

Idag har låten mer än 39 miljoner strömningar på spotify. Hur många coverversioner som finns på youtube vet jag inte, men det är jävligt många.
Hur många tusentals människor som skrålat med i låten under afterski och afterbeach-rus är egentligen skitsamma.
Det viktiga och det mest vitala i den här svenska musikframgångssagan är att jag inte skickade den vidare.

När man jobbar sysslar med att skriva om musik som jag och som vi på Drefvet gör så händer ovanstående historia kanske inte varje dag, men varje vecka. Visst, kanske inte samma explosion som Slå Mig Hårt I Ansiktet blev. Men alla mail med förhandslyssningar avslutas på i stort sett samma sätt: ”Lova att inte skicka den vidare”.
Självklart respekterar vi (nästan) alltid önskemålet.
Men jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr om åren i Sverige.
Innan skivbolag och PR-byråer frestade journalistöron med smakprov.
Spelade Mauro Scocco Sarah för några kompisar med löftet om att inte sprida låten? Little Willie John? Sommaren Är kort? Ramlar?
The Final Countdown för helvete?
”Lova, du måste lova att inte skicka den vidare”

Vad jag egentligen ville komma fram till med den här berättelsen är att på fredag släpper Viktor Olsson en ny singel.
Den heter ”Alla Pratar Om Forever” och är riktigt jävla bra.
Än så länge är det bara en handfull personer som vet om det.
För vi har lovat att inte skicka den vidare.
Men lugn, bara lugn.
Snart vet du också.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras