Första gången jag på allvar knockades av Louise Lemons fantastiska stämma var på Where´s The Music-festivalen i Norrköping. Allt talade egentligen emot Lemon och bandet, en usel konsertlokal, skralt med publik men herreminjävlar så bra det var. Jag har väntat alldeles för länge på ett livstecken.
Men nu äntligen är det dags.

Första släppet från kommande EP:n ”Purge”, som kommer att släppas tidigt nästa år, är singeln Thirst och låt mig säga att det var värt denna väntan. Det är precis så mörkt som väntat. Det är precis gå gothmystiskt som jag hoppats. Det är precis lika subtilt storslaget som jag förälskade mig i.

Louise Lemon har en unik röst, den har ett djup och ett riv som saknar motstycke i detta land. Och det skulle bara kännas helt fel om den pipan hade sjungit om guld och gröna skogar.

Nej det är när Louise Lemon klär livet och världen i hundra nyanser av svart som magin uppstår. Det är då det är näst intill omöjligt att inte jubla rakt ut i höstmörkret.

Om det här livstecknet var värt väntan så känns det som ljusår och livstider tills den där EP:n kommer.

Men jag vet precis vad jag ska spela i väntrummet som draperats i svart.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras