Veckans i särklass mest slitna ord torde vara avskedsturné. För en vecka sedan annonserade en poporkester från Södermanland att man senare i år kommer att lägga sina instrument på hyllan. Och tidigare i mars deklarerade Llojd att denna turné kommer bli det avslutande kapitlet i berättelsen som tog sin början 2008

Jag tänker på ordet avskedsturné. Efter det här finns inget mer. Sista giget i Linköping. Sista gången den här låten ljuder från denna scen. Sista gången. Efter finns inget mer.

Det märks och det känns att spelningen bär en speciell aura omkring sig. Inte så att den har en begravningskänsla. Nej det är Llojd alldeles svängiga för. Men orden. Det är nåt visst med hur de landar i lokalen. Hur de snappas upp av oss på golvet. Meningen av orden känns annorlunda. Mer äkta på något sätt. Mer levande trots att de är på väg att försvinna.

Redan i inledande Lev Fort står jag mitt i den. Känslan. Musiken är mörk, löjligt smittande och medryckande. Leende ansikten. Dansande människor. Som att vi tillsammans kommit för att hylla det som varit snarare än sörja det som blir.

Till slut blir nästan känslorna för många, för stora, för nära. Som i fantastiskt vackra Jag Kommer Älska Mitt Liv Snart. Där och då försvinner allt vad tid och rum heter. Där och då har ingen hört ordet avsked.

Snart finns inte Llojd mer. Sorgligt javisst. Men när saknaden blir för stor, lite för jobbig.
Då kommer jag klicka mig fram till Om Vi Faller.
Som världens bästa plåster på ett sår av saknad.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras