Jag är i fjällen. Det är svårt för mig att skriva sådana här texter. Fixar inte ens facebookstatusar. Är rädd för att uppfattas som pretentiös, ironisk eller fjantig.

För sju år sedan började jag skriva låtar på svenska igen efter att ha envisats med att försöka göra mig förstådd på engelska i många år. Fattar egentligen inte varför. Jag släppte mitt första album med Ljus 2013 och har skrivit konstant sedan dess. Det mesta slänger jag. Man vill ju inte ge ut något dåligt. I det här projektet är texten betydligt viktigare än musiken. Så länge Iiris Viljanen och Frida Hyvönen inte släpper något nytt i år är jag just nu bäst i landet på svenska texter. Men alla har inte förstått det… och jag kan förstås vara extremt dåligt uppdaterad kring svensk pop.

Jag har just släppt två singlar. Den första heter Stella och den andra heter Vendetta. Båda skrev sig själva, musik och text samtidigt helt utan paus under varsin förmiddag. Efteråt visste jag inte vilken tonart jag spelat i eller vilka ackord jag använt. En del kallar det flyt och folk som mediterar mycket kallar det något annat. Stella är ett porträtt av min vän Stella Tjajkovski som fick sitt liv förstört av nazisterna och Vendetta handlar om en pojkes liv som växer upp med en våldsam pappa.

Många tror att jag sysslar med indie. Jag trodde den var död. Egentligen är nog visa mer än pop den genre som bäst beskriver Ljus, men utan alla de manér som normalt ingår där.

I maj släpper jag mitt andra album. Jag hoppas och tror att det blir rakare, enklare och bättre än det förra.

 

Ljus – Vendetta

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras