Vi har tjötat med bandet innan, men vissa artister och grupper känns så spännande och intressanta att man gärna tar ett snack med de igen (och igen och igen), i samband med Raketklubbens singelsläpp av låten Portugal så tog vi tempen på gänget för att kolla vad som hänt sedan sist, framtidsplaner, hur man klarar sig mitt i en pandemi och självklart storyn om hur namnet uppkom, plus mycket mycket mer.

Vi tog ett snack för ungefär ett år sen i samband med släppet av singeln Astronaut. Förutom det självklara med inställda spelningar och annat tråkigt pga det där viruset. Vad har skett i det Raketklubbska lägret?
– Det Raketklubbska lägret har spelat in åtta låtar, släppt tre av dem som singlar och gjort otroliga promo-videos till singlarna i sliskig 80’s Madonna-anda. Vi har också släppt vår första duett med indiebandet Äventyret, spelat in två live sessions, gjort en livestream och konstaterat att livestreamade spelningar är lite som godis utan socker.

Vi har dessutom firat av en trummis och firat in en ny och precis skickat in allt material för tryck av vår första LP-skiva, men inte mer än så.

Jag fattar inte hur jag kunde bomma den här frågan sist. Men varifrån kommer bandnamnet egentligen?
– Den kanske var för uppenbar? Det var drygt tre år sedan, vi hade repat ihop i några månader och vår basist Jerka jobbade på en förskola. Barn kan som bekant vara rätt frågvisa och de undrade över hans instrument och han berättade att han spelade bas i ett band, varpå frågan dyker upp – Vad heter bandet? Jerka berättade att vi inte hade något namn ännu, och då droppade ett barn helt sonika Raketklubben. När Jerka frågade varför barnet tyckte Raketklubben var ett bra namn så fick han förklarat för sig att

”om man heter Raketklubben så får man lov att spela snabbt”.

Namnfrågan kom upp på repet, Jerka berättade om Raketklubben och beslutet fattade sig självt.

Precis som tidigare låtar från er så är Portugal skriven med brutal smärtsam ärlighet, (det låter så iaf för mig som lyssnare) värker man fram såna rader eller spiller de ut av sig självt när man väl sätter sig ner med penna och papper (eller dator, eller skrivmaskin)
– Både och. Först värker det, sen spiller det. Jag tycker sällan det är svårt att skriva, snarare förlösande. Men en förutsättning för att en text ska rinna ur mig är att någonting känts mycket först, eller iallafall triggat igång massa tankar.

Att skriva låtar handlar för mig mycket om att vara tillräckligt nära känslan för att kunna doppa tån i den, och tillräckligt distanserad för att kunna sätta ord på vad det faktiskt var som kändes. För mig tar det olika lång tid att bearbeta intryck så pass att jag kan skriva om dem. Ibland tar det några dagar och ibland flera år. Berättelser, formuleringar och fragment till låtar kommer när det vill komma. Det viktiga för mig som låtskrivare är att alltid försöka vara beredd att fånga upp det. Med ett röstmemo i duschen eller på baksidan av ett kvittopapper på jobbet, exempelvis.

Jag saknar så in i helvete att gå på spelningar. Om ni fick välja att gå på konsert IKVÄLL med valfri artist. Vem eller vilka skulle ni vilja se då?

Paulina: Jag skulle så himla gärna vilja se Masshysteri ikväll. Eller vilken kväll som helst om de bestämde sig för att återförenas!

Lukas: Jag hade gärna sett Radiohead live ikväll!

Linn: Jag hade velat se Alex Cameron. Blev helt uppslukad av hans musik precis efter att han spelat på Vasateatern i Stockholm förra året. Missade förstås spelningen och blev varse om hans storhet några dagar försent, i vanlig ordning.

Jerka: Cult of luna eller AC/DC.

Vi börjar gå mot höst. Påverkar årstiderna Raketklubbens kreativa flöde? Märks det i texter eller hur musiken låter?
– Inte särskilt, vi repar utan fönster. Nej men såhär, jag tror att vårt kreativa flöde är anpassat mer efter omständigheter än årstider. Att vara i en period av inspelning gör en kreativ på ett visst typ av sätt, i en period av live-spelningar på ett annat och så vidare.
Ett tydligt exempel är från i somras när jag var ute i min familjs sommarstuga utan instrument.

Ute på en liten ö, utan något särskilt att göra blev jag spelsugen och fick låna min kusins lilla leksakssynth och började så sakteliga bygga fundament till nya låtar.

Så iallafall mitt kreativa flöde är nog mer kopplat till direkta förutsättningar och omständigheter än årstider.

Om ni fick skriva en inmarschlåt till ett valfritt idrottslag. Vilket lag eller förening skulle då få äran att höra den specialskrivna hymnen signerad Raketklubben?
– Den enda sportliknande jag ägnat mig åt senaste månaderna har varit frisbee, på vår vän och kära producent Erik Berglunds initiativ. Vi kastade så mycket frisbee de dagarna vi mixade skivan att han drog av frisbee-rabatt på fakturan. Så om det finns något frisbeegolf-lag i Dalarna i behov av en inmarschlåt att nynna med i var gång de tågar ut på fältet med varsitt barn i hand och radar upp för matchstart, we’re your band.

Om det laget inte finns, så finns det det ändå några andra välkända Dala-lag att välja på och trots vårt, minst sagt, ringa sportintresse så är ju videon till vår första singel, Industristad, inspelad på Domnarvsvallen Borlänge så valet är ju självklart. Det är väl dags att ge tillbaks och skriva en HEJA BRAGE-låt. Eller bara göra en finstämd cover på den svårslagna brottar-hiten Köppäbävisan.

Jag har aldrig varit i Portugal, måste man ha besökt ett ställe för att kunna skriva om det?
– Nej, det tycker jag inte. Tänker på Akademibokhandelns gamla slogan ”att läsa är att resa” och tycker att samma sak gäller skrivandet. Du kan resa runt i ditt eget huvud och besöka platser, situationer och relationer med människor du aldrig mött. Ibland är mina texter självbiografiska, ibland inte och oftast är de både och.

Jag reser runt i mina känslor, upplevelser och fantasier och kan ju aldrig veta hur en låt eller text ska bli, innan den är klar. Att skriva påminner mycket om att läsa, på det viset.

Men med det sagt kan jag rekommendera Portugal. Jag hade inte kunnat tänka mig ett trevligare land att försöka lappa ihop en relation i – hade det förhållandevis toppen.

Förutom Raketklubben i högtalarna, hur spenderar man bäst en mörk höstkväll.
– Man tar en dusch, tänder lite ljus, kryper upp i soffan med ett täcke, öppnar en flaska vin, blir lite avslappnad, öppnar upp datorn, hittar en bekväm position, glider i på www och dreglar över vår OTROLIGA vinylskiva som kommer gå att förbeställa via Bengans hemsida från och med början av oktober. Innan dess vet jag tyvärr inte, får höra med Ernst Kirchsteiger.

Framtiden. Hur ser den ut?
– Corona är ett minne blott. Vi släpper LP-skiva, ger oss ut på turné och röjer loss. Det går att kramas, svettas och klänga på varandra igen. Lever lyckliga i alla våra dagar. Kanske kommer framtiden se ut så. kanske kommer den inte det… men jag väljer att tro på det trevligare alternativet.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg