Raubtier
Bråvallafestivalen
2014-06-27

Jag gillade Raubtier på första skivan, sedan dess har jag blivit tröttare och tröttare på bandets industrimetal på svenska. Men framför Juno-scenen verkar jag vara ganska ensam om den uppfattningen.

Jämfört med Bombus publik på samma scen nån timma tidigare så har folkmassan mångdubblats. Och den följer Per Hulkoffs minsta vink.

En del låtar är bra, den ständiga öppningen Det finns bara krig håller alltid och Dieseldöden är en annan klassiker. Men det blir också väldigt tradigt efter en stund.

Publiken gillar det och Raubtier spelar felfritt, men personligen måste jag erkänna att jag tappade bandet för länge sen. Som sagt är jag ganska ensam om den åsikten, innan avslutande Låt napalmen regna så tilldelas Raubtier en guldskiva för samma låt.

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras