Ända sedan jag hörde debutsingeln Genova för en handfull år sen så har Lilla Sällskapet alltid haft en speciell plats i mitt pop-hjärta. Första fullängdaren ”Om Vingarna Bär” lever fortfarande kvar och är alltid aktuell här hemma. Nu är det dags för album nummer två, ”Nattdjur”, och jodå det låter fantastiskt bra.

Det är nåt visst med Lilla Sällskapet, Erik Nordströms röst är liksom klippt och skuren för musiken. Den blir identiteten, själen. Så sammetslent souligt i Annorlunda , med hjärtat utanpå kroppen i För Nära Mig, och lägg till Mats Normans musikaliska genialitet så har du en klockren slutprodukt. Sen debutalbumet har fler och fler konkurrenter anslutit sig till marknaden. Några har blivit fler, men trots den knivskarpa konkurrensen om lyssnarna så står sig ändå platta nummer två högt över de andra. Det är lättsam lyssning utan att för den sakens skull bli banal eller barnslig. Det finns i varje spår det där spröda, det sexiga, den där beröringen som skapar gåshud på armarna.

Det låter i slutändan inte som något annat i detta land. Det är Lilla Sällskapet. Helt enkelt.

Bandet gör musik för sena nätter. Nätter som vägrar bli ljusa, och vad passar väl bättre än det nu när mörkret börjar ta över våra liv igen. Jag kommer dunka på Punkideal ikväll och vägra gå och lägga mig.
Fast jag ska upp tidigt imorrn..