Lead-gitarristen är tillbaka i bandet till skivinspelningen

Studiodagbok Chugger – Del 5
Fredrik Carlstedt lämnade Chugger för nästan ett år sedan för att fokusera på sina studier, och ändå sitter han nu här i studion och spelar in gitarrspår till kommande plattan ’Human Plague’. För den nygamla lead-gitarristen är svaret tämligen enkelt.

– Jag har lärt mig mycket under året som gått och en av de sakerna är att de flesta chanserna får man inte två gånger. Därför var det med ett bestämt ”ja för fan” som jag tackade ja när jag erbjöds min gamla position som lead-gitarrist en andra gång. Har jag fått mindre att göra? Nej, men jag skulle inte vilja missa detta för något i världen.

Vad är det då som gör Chugger till den sortens projekt man vill vara en del av och utvecklas med?

– Framförallt är det kamratskapet och förhållandet till musiken som tilltalar mig. Robert skriver musik som jag själv vill lyssna på och att då få spela den och vara med och slipa fram nyanser och detaljer ihop med resten av bandet gör det hela ännu bättre. Alla är ambitiösa, hårt arbetande musiker som har en egen, delvis gemensam idé om vad som är bra musik och hur bra musik skall låta. Man har självklart vissa skämslåtar och guilty pleasures som inte faller alla, om ens någon, i smaken. Det fina är att det är okej, ingen försöker påtvinga någon annan sin åsikt om musik. Öl däremot är en annan historia.

 

 

Det krävs inte en allt för stor del fantasi att räkna ut att grabbarna gillar sina öler. Men hur funkar det musikaliska samarbetet igen efter en tids uppehåll, märks det några skillnader nu mot då, eller sitter gamla takter fortfarande? Robert ger svar på frågan.

– Det känns riktigt bra! Fredriks spel har alltid limmat bra ihop med mitt eget, då som nu. Man kan komma med ett riff, dra det genom Fredriks maskineri och ut kommer ett som är starkare än summan av delarna. Man kan se det som att jag ställer dit ett grovhugget träbord och Fredrik täljer till detaljerna. ”Ett plus ett blir tre”-effekten, helt enkelt!

– Den tiden jag hittills har spenderat i Gothenburg Rock Studios har varit mycket lättsam och bitvis känns det som om skivan växer fram av sig själv. Man behöver bara vara där och ge den lite uppmuntran. För egen del är det också nu som jag lär mig mycket av det nya materialet på riktigt då jag får en chans att bryta ner gitarrspåren i sina beståndsdelar och jobba in mina delar. Och framför allt låter det också fruktansvärt bra. Dessutom står det en balalajka i ett hörn, vi får se om jag lyckas smyga med den någonstans…

På bandets YouTube kanal tror jag bestämt att man sett denna balalajka och andra instrument trakteras, men det får bli en historia för ett annat dagboksinlägg!