Kris Woodbird – Monsters Of Heart

”Kris Woodbird är en svensk låtskrivare, poet, sångare och artist. Kris musik är naken indie-folkmusik / indiepop och med sin unika röst
och karaktär utgör och bygger han sin plattform i en helt egen skog. Många beskriver musiken som poetiskt själslig.”

Orden ovan är från ännu ett sådant där pressutskick man får ett par hundra i veckan. Man läser dessa texter som lovar The Next Big Thing.
Alla försöker de överträffa varandra i superlativ om hur inihelvete bra just DENNA skiva är.
Lyssnar du inte på just DET HÄR är du dum i huvudet. Man börjar kunna jargongen nu vid det här laget.

Därför kändes det så fantastiskt skönt att texten som följde med Kris Woodbirds platta inte lyfte artisten till skyarna, utan nästan lät han slå ur underläge. Jag föll för den här raden:

”Albumet är en modig utlämnande resa som närmast kan liknas vid en blandning mellan Bonnie ”Prince” Billy, Jason Molina, Ryan Adams möter den svenska leråkerns indränkta drömmar av betong och lasernätter av melankoliska beröringar och innerlig kärlek.”

Ja jo, det är alltid farligt att försöka stoppa in artisten i samma fack som tidigare storheter. Men den raden fick mig att lyssna på skivan några gånger, och Kris Woodbirds nakna skiva har en nästintill hypnotisk inverkan på mig.
Jag hör andra storheter som pressmeddelandet missade, men jag vill inte i detta nu skjuta mig själv i foten.

Kris Woodbird har gjort en fenomenal platta som fungerar som är spegel till det här gråa kalla karga landet vi lever i nu.

”Monsters Of Heart” är en sådan där platta man sträcklyssnar på om och om igen.

Jag kan just nu inte komma på ett bättre betyg än så.