”Klipp dig och skaffa dig ett jobb” brukar det heta, men inte alltid. I vissa sammanhang är det uppenbarligen ”klipp dig och din musik blir skit” som gäller.

Jag intervjuade Robert ”Strängen” Dahlqvist en gång. Han skulle efter The Hellacopters avsteg från scenen precis till att släppa en platta betitlad ”Skaffa ny frisyr” med sitt band Dundertåget. Jag tyckte det var lite festligt. Namnet lät så självironiskt på något sätt, speciellt med tanke på att det handlade om ett gäng hårdrockare med långa hårmanar och en gitarrhjälte vars balsamkonto förmodligen klirrar in på betydligt mer än för gemene man.

– När skaffar du ny frisyr? frågade jag glatt, så där som man gör när man tycker något är roligt.

Robert ”Strängen” Dahlqvist lät inte alls som att han tyckte det var särskilt kul. Tvärtom. Han lät gravallvarlig.

– Det gör jag inte, skivtiteln handlar inte om min frisyr.

Vissa saker skojar man inte om. Hårdrockares frisyr tycks vara en sådan sak.

Vissa saker ändrar man inte på. Hårdrockares frisyr tycks sannerligen vara en sådan sak.

Jag lägger ingen värdering i Robert Dahlqvists frisyr (det här meningsutbytet återger jag bara som en öppning till själva ämnet) och jag antar att inte heller han lägger någon värdering i vad andra har för frisyr.

Men det finns det uppenbarligen de som gör.

iffbTidigare under dagen rapporterade Drefvet om In Flames och en ny bandbild som plötsligt dök upp på deras Facebook-sida (ni ser en dump från Facebook här till höger).

Den där bilden rörde upp känslor. Milt uttryckt.

Mycket av diskussionen handlade så klart om mystiken kring det album som väntas släppas under årets första halva, men en del av pöbeln fick samtidigt spel.

Anledningen?

Anders Fridéns frisyr.

Uppenbarligen tog flera ”så kallade” fans väldigt illa vid sig av den tjusigt tillrättalagda hipsterfrillan och kunde på stående fot konstatera att ”har han en sådan där frisyr då kommer nya plattan vara värdelös”.

Den fullständigt bisarra diskussionen huruvida man kan spela hård musik och ha en sådan frisyr eller inte var således igång.

Det är en diskussion som fascinerar lika mycket som den gör att man tappar hoppet om mänskligheten. Det spelar alltså fortfarande så här år 2014 någon roll hur man ser ut, vad man har för frisyr och hur man klär sig för att man ska ha tillåtelse att framföra en viss typ av musik.

En kort frisyr i ett hårdrocksband är uppenbarligen så provocerande att den allra mest upprörda skaran omedelbart känner sig tvungen att orera om hur de nu måste sluta lyssna på bandet.

Vissa saker ändrar man inte på. Hårdrockares frisyr tycks vara en sådan sak.

Det där kan bli problematiskt när band (och även fans för den delen) börjar komma upp i åldrarna och verkligheten hinner ikapp.

Som någon i en klippsk parafras till In Flames senaste album ”Sounds of a Playground Fading” uttryckte det i kommentarskaoset under den omtalade bilden: Sounds of a Hairline Fading.

Inte konstigt att det är många som desperat vill vara ”true” men har åldern emot sig som sitter med ångest där hemma på kamrarna.

Fast så långt i tankekedjan har väl de (företrädesvis) kids som rasar över en tillrättalagd hipsterfrilla inte riktigt kommit än.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg