Har du aldrig varit på en spelning med Kite? Lugn, bara lugn.. Drefvet ger dig här en introduktion till hur en konsert med Kite egentligen låter. Vi bryter ner det och tar det låt för låt.

Nocturne
Den perfekta avslutningslåten får öppna spelningen. Det är en så fantastisk mäktig öppning. Det är vulkanutbrott och åskoväder på en och samma gång. Nicklas Stenemos röst tar över och äger varenda liten kvadratmillimeter i rummet. Det är fullkomligt omöjligt att värja sig mot den här låten. Trots att den egentligen aldrig lyfter eller bryter ut så är den episkt storslagen. Kan inte komma på en bättre öppningslåt.

I Can´t Stand
Christian Berg och Nicklas Stenemo har visst bestämt sig för att gå på knock tidigt. Den mördande basgången i introt är (i min värld) bland det snyggaste vackraste mest förföriska som någonsin skapats i musikväg. Och i Linköping en fredagskväll så är låten ett elakt skrämmande monster. Låten är kolsvart och olycksbådande och alldeles alldeles underbar. Den här öppningen är inte bra för min själ känner jag. Publiken gungar nu som ett stormande hav.

Count The Days
Herreminjävlagud. Pang Pang Pang. Den här låten hamrar sig in i utrymmet mellan hjärtat och revbenen. Här glömmer jag allt vad tid och rum heter. Nu står jag mitt i världens vackraste vykort. Basen. Melodin. Trummorna. Sången. Det som tidigare var ett böljande publikhav har nu förvandlats till något som kan liknas vid orkanvarning. Det går inte att stå still. Den här fantastiska låten trotsar alla gravitationslagar.

True Colours
Här kommer kvällens första knockout-försök. Låten känns som ett vapen en Tintin-skurk skulle använda. Man pressas mot väggen. Det känns nu som att rummet blivit oändligt mycket större. Låten liksom trycker ut väggarna. Nu skiter jag i om nån skrattar åt mig. Jag dansar i mitt eget universum.

My Girl And I
Pust Stånk och Stön. Här kommer en mycket välbehövlig och välkomnande andningspaus. Den här låten har genom åren byggt på sig en väldigt maffig och ytterst stilig liveskrud. Stenemos röst är brutalt vacker.

Up For Life
Den här låten borde startats med en varningstext. Den är en hälsofara. Det jordbävningsframkallande introt är så snyggt. Jag blundar och njuter samtidigt som marken under mig börjar ge vika. Putsen på väggarna börjar falla bort. Klarar lokalen mer Kite? Refrängen är kraftfull som all världens vårvindar. Löjligt snygg låt.

The Rhytm
BOOM! Välkommen till världens vackraste dansfest. Här och nu har Kite tagit publiken i ett stenhårt grepp. Ingen, absolut INGEN står still. Den här låten gör det fysiskt omöjligt att inte ryckas med. Vem kommer gå sönder först, lokalen eller jag?

Jonny Boy
TRUMMORNA!! Slingan! Explosionen! Popmusik blir inte vackrare än såhär. Dansen har övergått till ett unisont hoppande. Det här är ett anthem för oss popsnören.
The world was shaking so I turned to Jonny Boy.

Dance Again
Urkraften i den här låten är imponerande. Stenemo levererar sången rakt från hjärtat. Mina händer mot skyn. Höfterna har aldrig känts så mjuka och rörliga som nu.

Castle Of Sand
Jag står med tårar i ögonen. Vad mer behöver du veta?

A Little More Time
”Mellangärde, diafragma, är en muskel i brösthålans botten på däggdjur. Mellangärdet är den viktigaste muskeln i andningsprocessen.” Där, exakt där hamnar den här låten.

Om du tror jag fått hybris, om jag överdriver hur bra spelningen var, om du tycker jag använt lite för stora ord, varit lite för givmild i min beskrivning så har du fel.
Mina ord lyckas inte ens komma i närheten av hur fantastiskt bra Kite är live. Det finns liksom inte ord för det på det här jävla språket.

 

Kite Lkpg