Paper
”We Design The Future”
(Novoton, 2015)

wedesignthefuture”Första gången jag hörde Paper smälte min hjärna – jag blev kär”.

Så skriver Teddybears-, Les Big Byrds– och Caesars-mannen Jocke Åhlund i pressmaterialet som kommer med den här skivan.

Det är så fruktansvärt klockrent. Det beskriver på pricken min relation till orkestern som grundlades när skivan ”Mischmasch” släpptes 2011. Coming from you är fortfarande en sådan där låt som jag återkommer till ofta och helt enkelt inte kan sluta älska. Den är precis allting som en bra låt ska vara.

När jag recenserade skivan för fyra år sedan beskrev jag den som ”det perfekta mötet mellan Division Of Laura Lee och Caesars. Desperat rockigt, men samtidigt smittsamt poppigt” (läs hela den texten här).

Just exakt det är essensen av Paper för mig. Musikstil kvittar. Orkestern har förmågan att plöja ner pop, rock, synth och vad det nu än kan vara i en brygd som är energiskt driven och suggestiv samtidigt som grymt smittande.

Så inleds också ”We Design The Future”. Monotona, instrumentala, energikickande The Magnificent Descent Of A Lowland Arpeggiator är en ny sådan där låt som det inte går att värja sig emot. Ett Paper-verk som måste älskas. Måste dyrkas.

Men sen?

Variation? Nya vägar? Utveckling?

Det är förmodligen vad som är meningen. Själv säger jag kraschlandning.

För någonstans i viljan att inkorporera fler musikstilar i sin redan förfinade formel går Paper vilse. När sången blir synthigt mässande istället för desperat, när det plötsligt muttras på tyska eller svenska, då tappar powertrion mycket av det som gör den så unik.

Framförallt kör jag totalfast på Friah.

När Paper får för sig att de ska vara någon form av Public Service Broadcasting och göra musik till samplingar slår de knut på sig själva. När det dessutom visar sig vara en ren punklåt där gruppen bara står och harvar och fullständigt finesslöst svingar sig fram med upprepande skrän på svenska vill jag nästan gråta.

Det är inte Paper-magiskt, det är bara garagebandsdåligt.

Det kanske var en god idé på papper, men i realiteten är det ett bottenlöst djupdyk ovärdigt gruppens katalog.

Annars gillar jag hur trion alltmer närmar sig synth. Jag gillar den karga ljudbilden som även här får ordentligt svängrum och jag gillar hur Paper strukturerar sin musik.

Men jag måste medge att jag upplever ”We Design The Future” som en besvikelse. Det är lite för mycket som faller utanför ramen för det där magiska som jag förknippat trion med för att det ska kännas riktigt bra.

Jag förväntade mig mer av Paper. Det var inte så här jag ville att deras framtid skulle låta.

”We Design The Future” släpps den 14 oktober.